Imorse, efter en inte alltför trevlig springtur pga rinnande näsa, tog jag på mig spenderarbyxorna och åkte in till stan.

Hur många minns mitt senaste, minst sagt misslyckade, frisörbesök då jag försökte vara ekonomisk (läs: snål) och bokade tid hos en frisörskola med klippning för 80 spänn? Jag lärde mig av det misstaget vill jag lova. Denna gång blev det därför ett mycket angenämt besök på Hair studio på Östermalm med trevlig personal och gratis kaffe. Ska det va så ska det :)

Tyvärr gick det inte helt enligt planerna. Jag blev inte blond som jag hade tänkt mig utan ljusbrun - resultatet av många täta blonda slingor blandade med det tidigare mörka. Men whatever, det blev snyggt och jag är nöjd och det är väl det som är huvudsaken. Enligt frisören är vägen tillbaka till blondin en process i flera steg och man är tvungen att ljusa upp lite i taget för att det inte ska bli att se "hemfärgat och onaturligt ut" som hon uttryckte det. Det kanske ligger något i det :) Så jag hoppas på en sommar med mycket sol och sen till hösten tänkte jag boka tid igen och bleka ytterligare.

Efter två timmar i frisörstolen promenerade jag till Drottninggatan för att inhandla en nya mascara. På H&M hittade jag min favorit bh-modell i plommonlila som jag bara var tvungen att köpa tillsammans med ett par trosor i samma färg.

På vägen hem gjorde jag en avstickare in i skolan och konverterade vår uppsats till pdf (Gud va jag måste fixa senaste "word"). Nu är iaf allt skolarbete överstökat och jag är helt ren till på måndag då nästa kurs börjar. Så därför ska jag titta på film i helgen. Mycket film :)

Visst ja, jag kanske borde lägga in en bild på mitt fina, nya hår men jag tror inte jag gör det eftersom alla blider jag har tagit har sett ut nästan precis som innan. haha! Och i sådana fall skulle ni ju tro att jag betalat 900 spänn för ingenting och så roligt ska vi inte ha det ;-)

Ni får en bild på mina plommonlila underkläder istället

Idag var det seminarie på uppsatserna. Det gick bättre än väntat faktiskt. Skönt att inte behöva revidera och komplettera så fasligt mycket :) Kan inte riktigt fattat att vi skrivit en B-uppsats... Som jag gruvade mig för den! Nu ser jag fram emot C-uppsatsen istället :)

Hoppas även på klassfest på lördag...

Konstaterade att jag (pinsamt nog) gillar Brittans "Break the ice". Får man gilla en låt av Britney Spears utan att vara nörd, totalt omdömeslös, tondöv, bimbo eller 13 år?

Efter en väldigt angenäm förmiddagsfika på McDonalds med Anna-Karin satte jag mig på en fullpackad Säfflebuss mot huvudstaden. Tillbringade resan med att tjuvlyssna på telefonsamtal mellan en kvinna från Ludvika som satt bredvid mig och hela hennes bekantskapskrets (jag skojar inte, under de tre timmarna måste hon hunnit med att ringa till alla hon kände). Det var verkligen pinsamt uppenbart hur gärna hon vill framstå som en sofistikerad stockholmsbrud och hon bredde på rejält med stockholmska men kunde inte dölja dålmålet fullt ut. Det var minst sagt skrattretande. Hoppas jag aldrig blir som hon!

I Stockholm snöade det. Det snöade så pass mycket att jag inte kunde dra min väska på marken. Men jag drog ändå. För 40 spänn på "Rusta" så gör det inte så mycket om den går sönder :)

Mamma sms:ade. Trollet saknar mig. Hon har varit inne i mitt rum tre gånger och lagt sig i sängen och sett sorgsen ut :( Älskling...

Nu ska jag se på TV..

Kvällen till ära köpte vi två bingolotter. Vi vann inte ett ruttet korvöre! Jag ska aldrig mer spela bingolotto.

Såg på reprisen av Top model 9 och förundrades hur feta alla modellerna blivit. Kom fram till att vår nya tv måste ha ett finger med i spelet eftersom den är rätt så jäkla bred. Nåja, desto mindre utseendekomplex för min del.
Tack och bock :)

Orig. titel: Enchanted
Genre:Romantik/Animerat
Regi: Kevin Lima

Saga möter nutidens New York i en lagom trevlig feel-good-rulle med Amy Adams, alltid lika duktiga Susan Sarandon och ögongodiset Patrick Dempsey- som dock gör sig allra bäst i vit rock

Filmen börjar i den handtecknade sagans värld där skönsjungande Giselle (Adams) möter prins Edward (James Marsden) med den elaka styvmodern (Sarandon) som gör allt i sin makt för att avstyra det stundande bröllopet mellan de båda tu som innebär att hennes egna dagar som drottning är räknade.

Som konsekvens av styvmoderns avsky hamnar Giselle i det pulserande New York i sin gräddbakelse till bröllopsklänning och med sagans naiva "happily ever after" i minnet. Efter ett desperat försök att hitta tillbaka till slottet och prins Edward sammanstrålar hon med Robert (Dempsey) som med sin destruktiva inställning till kärlek och lyckliga slut är den sprudlande Giselles raka motsats.

Disney driver hejvilt med sina egna prinsessagor och den värmande ironin i vissa scener får mig verkligen att dra på smilbanden. Favoritscenen utspelar sig i Roberts, milt uttryckt, ostädade lägenhet som Giselle bestämt sig för att göra presentabel. I New York finns inga sjungande blåmesar, sagokaniner, doftlösa skunkar och talande ekorrar så till sin hjälp tar hon kackelackor och kloakråttor vilket inte uppskattas av Robert.

Förtrollad är en sockersöt, småmysig historia med animerade kungligheter som blandas med "vår värld", vilket fungerar bättre än väntat. Men det finns problem. För det första är det ett jäkla tjat om "the true loves kiss", ett tema som spinner som en jojo genom hela filmen och gör den rent utsagt fånig. För det andra är karaktärerna aningen kluvna med schizofreniska drag (prins Edward är exempelvis både smärtsamt ytlig och på samma gång djup och känslosam). För det tredje är besvikelsen på Disneys signum och, annars så underbara, musik total och när karaktärerna tar ton vill jag bara ta fjärrkontrollen och spola framåt.

Den allvarligaste bristen ligger dock i storyn och på tok för många lösa trådar lämnas oknytna när eftertexterna börjar rulla. Kan hända att jag överanalyserar och begär för mycket med tanke på filmens unga målgrupp? Det här är kravlös underhållning utan överhettning av hjärnan till följd av för komplicerade intriger. Men guess what? I like it!

Faktum är att vore jag sju år så skulle jag älska Förtrollad!

Idag, för första gången på väldigt väldigt länge, var jag upp på teatern. Den rangliga, vita byggnaden med den öppna spisen där "fem kossor" står skrivet med vit krita och med golv som man inte får hoppa på (för då skakar lamporna i affären under). Teatern, med klädförrådet där lamporna släcks och tänds lite som de vill, där jag spenderat en stor del av min tonårstid.

En säng mitt på golvet. Kläder, väskor och smink huller om buller. Tjejfniss från toaletten som visar sig komma från fyra 17-åringar. Fyra 17-åringar med rufsigt hår, mjukisbyxor och bakfyllesymptom.

Snabb mental tidsresa tillbaka till gymnasietiden.

Jag är 16 år. Sofie är 16 år. Tillsammans är vi två fnittriga tonåringar som kliver runt på folks nerver och pratar på tok för mycket. Vi gillar teater. Att spela teater. Men mest av allt gillar vi teaterlokalen där vi har vår spritgömma på vinden i ett litet förråd där det springer runt små vidriga råttor och gnager på systemkassarna. Teaterlokalen med Edward II, vår lilla söta blomma (eller rättare sagt en ananas-blast planterad i en liten vit blomkruka med jord från rabatten utanför polishuset), och Herman-döskalle som i själva verket är en trasig lampkupa med målade glasögon och döskalletänder.

På teatern gjorde vi allt (nåja, kanske inte allt men mycket). Vi ledde barngrupper varje onsdag, vi grillade på balkongen på sommarkvällarna (fastän vi visste att kåken var gammal och kunde brinna upp hur lätt som helst), vi drack oss fulla på 2,25% cider (försökte iaf), vi dansade, vi spelade kort, vi sov på kuddar på golvet de nätter då vi var lite för runda om fötterna för att kunna gå hem.

Vi träffades där kvällen för vår studentbal och skålade i mousserande vin i våra fina klänningar. Det var också där, på teatern, som vi bråkade på vår studentnatt - ett bråk som slutade med att vi sa upp kontakten med varandra. Teatersagan dog den natten, tillsammans med min och Sofies vänskap.

När jag tittar på de fyra 17-åringarna som stressade springer runt och försöker samla ihop sina saker så ser jag mig och Sofie. Det är vi. Det är vi för 5-6 år sedan. Förfester, öl-gömmor och övernattningar. En ny generation som funnit sin fristad i teatern.

Under om de också har döpt sina teater-nycklar? Kanske Edward III fått ett nytt namn :)

- Vaknade kl 10
- Joggade runt Knutsbo-tjärn
- Ida ringde och påminde mig om fikat kl 7. (Hon hade nästan glömt det själv och därför tog hon förgivet att jag också glömt det.)

Nu ska jag äta thai-mat :)

När man har händerna fulla och "måste-göra-saker" upp till tänderna så ser man fram emot en vecka ledigt. Men när denna vecka äntligen kommer, vad händer då? Jo, man uppträcker att det är roligare att ha för mycket att göra än att inte ha något alls...

För att döva tristessen tillbringade jag eftermiddagen på mammas dagis. Det var faktiskt riktigt skoj. Läste saga för världens sötaste lilla Tilde och gjorde John Travolta-moves med det äldre barnen till tonerna av den "spelade fisken" som en gång i tiden hängde på väggen hemma hos farmor och farfar i Luleå (tror jag iaf... en födelsedagspresent till farfar men jag tvivlar faktiskt starkt på att dom hängde upp den)

Därefter åkte jag till cirkusen och var med på tisdagsträningen. Barnen blir bara mindre och mindre (vilket känns riktigt konstigt). Mina armar blir dock bara starkare och starkare (vilket däremot känns helt underbart!) Fick även träffa Ola. Han är min favoritfarbror :)

Imorgon ska jag luncha med lillebror på thai-restaurangen. Fika med Ida och (förhoppningsvis) Anni på kvällen. Längtar!

Just ja! Fick mina filmer idag! Så ikväll blir det Hitchcock-kväll med "Repet" och "Arvet".

I morse när jag vaknade sken solen. Den sken så starkt att små solstrålar letade sig in under den mörka persiennen rakt i mitt ansikte.

På med springskorna och ut i det vackra vårvädret :)

Med solen i ryggen och tuggummipop i öronen sprang jag de dryga 5 kilometrarna runt knutso-tjärn. När man har "sprungit ihop" så pass mycket kondition att det inte längre är alltför ansträngande så finns det inget underbarare än att jogga. När man kan njuta av vädret, fågelkvittret (som iof inte hörs speciellt mycket pga ljudet från mp3-spelaren) och omgivningen i stort. Folket man möter, hundar som skäller och inte enbart känna den där ihärdiga blodsmaken i munnen, de domnande benen och den gnagande "är-jag-inte-framme-snart-tanken".

Nej, nu ska jag duscha :)

...Ja då händer det grejer. Det ska tapetseras, målas och kaklas, läggas nya golv och köpas nya möbler, fria från ingrott barnklet och fumligt tonårs-sull.

Och fort ska det gå. Helst ska allting ske på en gång, över en natt. På bara några få ynka månader har mitt barndomshem förvandlats till nästintill oigenkännligt. Det är som om föräldrarna upp vakat en morgon och insett att huset faktiskt är över 20 år gammalt.

Mamma ringer. Berättar om de senaste fynden. Nytt köksbord, ny soffa. Hon avslutar med att konstatera att hon måste lägga på luren och fortsätta. Fortsätta med det kniviga jobbet att välja ny tapet till sovrummet i djungeln av alla mönster och färgkombinationer.

Nya krukväxter, nya lampor. Nytt duschdraperi och näckrosblommor i vit vas på toaletten. Det sistnämnda matchar både den nya tavlan som hänger ovanför vilken i sin tur matchar tapeten. När jag sträcker mig efter toapappret upptäcker jag att till och med toapappershållaren är ny.

Sen 50-årskris? Det må så vara. Det blir fint. Väldigt fint. FÖR fint. Jag inser att mina föräldrar håller på att skapa sitt drömhem. Hemmet som var för fint för oss "barn" och som i sin tur kommer att vara för fint för våra barn.

Jag inser även med detta att det kommer att dröja många år innan jag kan förverkliga mitt drömhem. Nu när jag är ung och barnfri gapar plånboken tom, och när jag blir äldre och skaffar jobb och karl så kommer förmodligen ungarna på köpet. Men vad gör det?Jag ser fram emot möbler med ingrodda barnspyor och ett köksbord, flottigt av små miniatyrfingeravtryck :)

... Och någongång ibland kommer jag att åka hem till villan på Knutsbo. Sitta i den stora, fina soffan, titta på tv:n (som nu är platt och fler tum större) och påminnas om min egen kommande 50-årskris..

... Och mina egna kökstolar med skinnklädsel :)

Dagens lärdom: Om din magkänsla säger samma sak som din mamma så kan den inte ha fel

Jag hatar det faktum att min magkänsla inte tycks kommunisera med vare sig min hjärna eller mitt hjärta...
jävla skit!

Still in Mariestad...

Shopping vilket resulterade i tre par skärp för 20 kr st på Lindex + en bok på ICA :) A-K köpte jättesnygga svarta pumps för halva priset på Euro sko. Ganska skapligt avundsjuk är jag för dom var SKITSNYGGA!

Ikväll blir det party! Drinkar, vin och cider står på drinklistan... Sedan blir det dans på Björnes men först en sväng till Jons skola där dom har filmmaraton och en bar där man kan köpa vin för 15 kr/glas!

Trevlig kväll allihopa, vi hörs!

TV4, Nyhetsmorgon, fredag:
Inbjudna kockar har lagat mat som de serverar de båda programledarna och övriga gäster.

Proramledare 1: Är det svansen som ligger där? Oxens svans?
Kock: Ja
Programledare 1: Ska man stoppa den i munnen eller?
(Grapskratt från samtliga)
Programledare 2: Det lät inge vidare det där, Jenny :)

Mycket ska man höra innan öronen trillar av ;-) Har jag nämnt att nyhetsmorgon är ett av mina favoritprogram? Alla kategorier! haha!

Imorse gick jag upp redan klockan 5. Marken låg snötäckt utanför fönstret och TV hade ännu inte påbörjat dagens sändning (bortsett från tv3 som visade träningsreklam). Det är när man är uppe innan Nyhetsmorgon som man vet att man är tidigt ute...

pendel in till centralen som såklart  var smockad med folk. Jag slutar nog aldrig att vara tacksam över att jag slipper den passagen på morgonen för att komma till skolan.

Mötte Daniel vid t-banespärrarna och för första gången i mitt liv gick jag låååångt under marken ner till blå linjen som skulle ta oss till fördomarnas huvudkvarter: Rinkeby.

Mikaela gjorde oss sällskap vid Fridhemsplan och väl framme i Rinkeby letade vi reda på Rinkebyskolan för att genomföra undersökningen till vår B-uppsats, en undersökning som gick över förväntan. Merparten av eleverna (23 av 24) hade som väntat invandrarbakrund men bortsett från detta kom vi verkligen fördomarna på skam (iaf jag). Eleverna var ordentliga, engagerade och de gav oss utförliga svar på våra enkätfrågor. Det var mer än vad jag hade vågat hoppas på.

Vi lämnade Rinkeby vid nio-tiden då vi åkte tillbaka in till stan och parkerade oss på Mikaelas favorithak, John Chris. Över en kopp kaffe sammanställde vi våra enkäter och vår uppsats ser ut att kunna vara i hamn redan nästa vecka om inget oförutsett händer. Påsklov, here I come :)

 
T-banestationen                      ;-)                    Rinkeby-torg                Rinkeby-bil ;-) 

    
 Söt staty på               Rinkebygrillen          jävlar va          Grupp 7        Enkät-
 skolgården                                                    socker!                                  sammanställning
                                                                                                                                                                                                                         

Var precis påväg att slå på ett nytt avsnitt av Grey´s anatomy men istället råkade jag fastna framför "Fråga Olle".

Jag har faktiskt aldrig sett det programmet förutom ett snabbt klipp där "Big-brother Kitty" sitter den glittriga lila soffan och tokfnissar, men jag måste erkänna att helt värdelöst är det inte...

Genom att iaktta småpojkar som sprutade ketchup i decilitermått lärde jag mig precis att en kvinna har 3 msk mens i månaden. Jag trodde det var mer!

Där ser man... :)

Solen skiner och jag har varit duktig och städat hela lägenheten :) Det är vår i luften, även om det fortfararnde är ganska kyligt ute. Jag älskar våren. Det är min favoritårstid, alla kategorier :)

Här får ni en bild på min alldeles egna lilla strandraggare Trollet i lillebrors solglasögen :)

Det där med intervjuteknik har aldrig varit speciellt lätt att få grepp om. Det är svårt. Svårare än man tror. Jag minns första terminen på utbildningen (shit, det har verkligen gått så pass lång tid att jag kan prata om "första terminen" som något som hände för relativt länge sedan) då vi intervjuade studievägledaren två och två samtidigt som läraren filmade. Mycket skratt, liten verkstad. Låt oss säga såhär: Vi hade alla mycket kvar att lära!

Någon som dock vet vart skåpet ska stå är Malou von Sivers. Jag beundrar henne, det gör jag. Väldigt mycket. Med kompetens, självsäkerhet, empati, nyfikenhet och massa "jävlar anamma" intar hon tv4-soffan varje vardag efter kl 10 där hon mjölkar livshistoria efter livshistoria ur alla som slår sig ner där tillsammans med henne. Jag vet inte hur hon gör, men hon lyckas alltid.

"Efter tio" är ett farligt program. Börjar jag titta så är jag fast, hur ointresserad jag än är av ämnet. Det är tack vare Malou och hennes förmåga att fråga på tittarnas uppdrag. Hon tycks veta precis vad JAG vill veta och ställer alltid rätt frågor till sina intervjuobjekt.

När jag blir stor vill jag bli som Malou. Och jag hoppas och vill tro att det är möjligt.

Men nu ska jag städa :)

När "pulsen" (Flemingsbergs mataffär) byggdes om så blev den inte bara större och bättre utan även ett populärt tillhåll för sådana där som jag inte riktigt vet vad jag ska kalla dem. Med andra ord: Folk som smäller upp bord och skyltar i köpcentrum och försöker övertala folk att byta mobilabonnemang, börja knapra omega 3 och allt vad det nu kan vara...

Dagens underhållning stod "Rädda barnen" för, och med underhållning menar jag verkligen underhållning - i form av roligt på någon annans bekostnad (ja jag vet, jag kan vara bra grym ibland)

Jag har precis kommit in genom entren och styr stegen mot bankomaten när jag blir ikappsprungen av en tanig, osäker tjej. Hon är iklädd glasögon och ett brett flin som blottar hennes sneda kanintänder. I händerna håller hon en pärm med en symbol för "Rädda barnen" som hon praktiskt taget trycker upp i ansiktet på mig.

Jag tycker synd om tjejen. Så liten och så osäker. Eftersom jag inte har bråttom så beslutar jag mig att stanna för att lyssna på vad hon har att säga...

- "Rädda barnen" är... eeeh... det är... ehh.... dom hjälper barn.... eeeh... barn i hela världen...

Hon fortsätter stamma fram en bristande förklaring till vad rädda barnen är för slags organisation. Jag står tyst och väntar på att hon ska komma till poängen. Det gör hon dessvärre inte, så när hon tystnar så förblir även jag tyst.
- Ja... det är alltså.... eeeehh.... barn...

Vid det här laget har jag lyckats konstatera tre saker:

1. Tjejen har någon form av handikapp. I huvudet!!! (Jag vet, det låter inte speciellt snällt men faktum är att hon förmodligen var lite efterbliven)

2. Efter 5 minuter vet jag fortfarande inte vad hon vill (förutom att tala om för mig att "Rädda barnen" hjälper barn vilket jag redan visste)

3. Bortsett från att jag tycker synd om och skäms å tjejens vägnar så är hon faktiskt riktigt underhållande :)

Vad jag vill ha sagt med allt det här förtäljer inte historien. Jag är bara väldigt glad över att jag inte jobbar som... ja, vad det nu kallas!

Om folk undrar varför FI inte kom med i riksdagen...

Valstuga, Nacka
(Ett gift par står och plockar bland valsedlarna)
Kvinnan tar upp en från FI
Kvinnan: Jag tror jag ska ta den här i år...
Mannen: Alltså, NEJ! Ta den här så går vi (ger henne en annan valblankett)
Kvinnan: (nedslaget): okej...


En gång för länge sedan fanns det ett företag med en alldeles egen tidsräkning...

Röda linjen, Midsommarkransen
(skyltarna har visat "Mörby centrum 1 min" en lång stund)
Ett litet barn: Pappa, det har stått en minut på skylten JÄTTELÄNGE, men det kommer inget tåg?
Pappan (hukar sig ner till barnets huvud och säger med sago-berättarröst): Du förstår, det där är ingen vanlig minut, det är en SL-minut och den kan vara huuuuuur lång som helst...
barnet: aha... okej...

Nej, nu  är det skola som gäller :)

Har nyss käkat upp taco-resterna som blev kvar sedan igår. Mums :) Jag måste faktiskt säga att gör världens godaste guacomole.

Kikar på "Singing bee" som är ett sådant där program som alla avskyr men som jag tycker är hur underhållande som helst. För tillfället är jag mest fascninerad över att ingen av de fyra första deltagarna kunde texten till Europes "final conutdown".

Förövrigs så är det fortfarande Grey´s anatomy som gäller. Pinsamt nog så måste jag erkänna att jag spenderat i stort sett hela dagen framför tv:n. Usch jag får nästan lite dåligt samvete...

Jag älskar verkligen Grey´s och speciellt alla gamla avsnitt. Den här säsongen är det för många gamla borta för att det inte ska hugga till lite i hjärtat varje onsdag kl 21 när man slår på tv:n och inser att både Kate Walsh och Isaiah Washington inte är med längre :( Det är nästan som att förlora gamla vänner.... Men så länge Patrick "McDreamy" Dempsey är kvar så är jag nöjd. Han är inte direkt snygg men det är något jäkligt sexigt över karln som jag inte riktigt kan sätta fingret på... grr...

 McDreamy

Köpte en så rolig bok på rean idag - Tjuvlyssnat.
Några smakprov:

Åre torg
Tjej 1: Killarna från igår verkar ju rätt smarta. De går på KTH liksom!
Tjej 2: jaha. Är det en ny drog eller?

T-centralen
Tågets dataröst: Nästa T-centralen
Tjej (till sin kompis): Alltså, den där tjejen förföljer mig överallt! När jag åkte gröna linjen imorse snackade hon också!

Och tillsist... Ingen kan väl ha undgått att missa den sämsta av alla dåliga raggningsrepliker:
Är din pappa tjuv? Han har ju stulit alla himlens stjärnor och placerat dem i dina ögon!

Här är en ny variant:

Odenplan, Stockholm
(En kille går gram till en tjej i baren)
Killen: Du ursäkta, jag MÅSTE fråga dig en sak!
Tjejen (besvärat): Ja?
Killen: Är din pappa tjuv?
Tjejen (himlandes med ögonen): Gud va originellt... NEJ!
Killen: Är du säker? Jag tyckte jag såg honom på Efterlyst igår ikväll!
(Tjejen börjar skratta och de fortsätter att prata)