Det där med intervjuteknik har aldrig varit speciellt lätt att få grepp om. Det är svårt. Svårare än man tror. Jag minns första terminen på utbildningen (shit, det har verkligen gått så pass lång tid att jag kan prata om "första terminen" som något som hände för relativt länge sedan) då vi intervjuade studievägledaren två och två samtidigt som läraren filmade. Mycket skratt, liten verkstad. Låt oss säga såhär: Vi hade alla mycket kvar att lära!

Någon som dock vet vart skåpet ska stå är Malou von Sivers. Jag beundrar henne, det gör jag. Väldigt mycket. Med kompetens, självsäkerhet, empati, nyfikenhet och massa "jävlar anamma" intar hon tv4-soffan varje vardag efter kl 10 där hon mjölkar livshistoria efter livshistoria ur alla som slår sig ner där tillsammans med henne. Jag vet inte hur hon gör, men hon lyckas alltid.

"Efter tio" är ett farligt program. Börjar jag titta så är jag fast, hur ointresserad jag än är av ämnet. Det är tack vare Malou och hennes förmåga att fråga på tittarnas uppdrag. Hon tycks veta precis vad JAG vill veta och ställer alltid rätt frågor till sina intervjuobjekt.

När jag blir stor vill jag bli som Malou. Och jag hoppas och vill tro att det är möjligt.

Men nu ska jag städa :)