Aftonbladet rapporterar idag (28/3) om fd justitieministern, Thomas Bodström (s), krav på en bojkott av OS i Peking 2008. Bodström vill att Sverige ska avstå från ceremonier, som exempelvis invigningen, och enbart delta i de idrottsliga evenemangen som en protest mot Kinas bristande respekt för de mänskliga rättigheterna.

Frågar ni mig så låter det vettigt. En total bojkott av OS är inte lösningen eftersom det skulle drabba idrottsmännen personligen och, som DN skriver, rikta Kinas frustration över uteblivna spel mot omvärlden. En kompromiss, vilket Bodströms krav representerar, är dock en nödvändig markering och ett ställningstagande från Sveriges sida.

Bodström är dock inte ensam om idén. DN skrev i tisdags att inte heller Frankrikes president Sarkozy utesluter en bojkott av OS-invigningen i slutet av augusti.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen inför OS i Kina. Frågan är om en kompromissad bojkott är genomförbart, eller rättare sagt - om omvärlden är handlingskraftig nog att plocka ut tummen ur arslet och faktiskt göra något konkret istället för att bara motionera käkmusklerna? Som vanligt när det gäller politiker och högre uppsatta är det mycket snack och lite verkstad. Det ska bli spännande att se hur det hela urartar.

En sak är jag iaf på det klara med: Det vore inte speciellt smart att ge Kina möjlighet att utnyttja OS till propaganda, vilket var resultatet av sommar-OS i Berlin 1936 då Hitler och nazisterna skövlade stora framgångar. Jag säger inte att ett tredje världskrig är i antågande, men det kan ändå vara bra att ha i åtanke vilka signaler som sänds ut till Kina beroende på övriga länders agerande.