Teater-nostalgi

Idag, för första gången på väldigt väldigt länge, var jag upp på teatern. Den rangliga, vita byggnaden med den öppna spisen där "fem kossor" står skrivet med vit krita och med golv som man inte får hoppa på (för då skakar lamporna i affären under). Teatern, med klädförrådet där lamporna släcks och tänds lite som de vill, där jag spenderat en stor del av min tonårstid.

En säng mitt på golvet. Kläder, väskor och smink huller om buller. Tjejfniss från toaletten som visar sig komma från fyra 17-åringar. Fyra 17-åringar med rufsigt hår, mjukisbyxor och bakfyllesymptom.

Snabb mental tidsresa tillbaka till gymnasietiden.

Jag är 16 år. Sofie är 16 år. Tillsammans är vi två fnittriga tonåringar som kliver runt på folks nerver och pratar på tok för mycket. Vi gillar teater. Att spela teater. Men mest av allt gillar vi teaterlokalen där vi har vår spritgömma på vinden i ett litet förråd där det springer runt små vidriga råttor och gnager på systemkassarna. Teaterlokalen med Edward II, vår lilla söta blomma (eller rättare sagt en ananas-blast planterad i en liten vit blomkruka med jord från rabatten utanför polishuset), och Herman-döskalle som i själva verket är en trasig lampkupa med målade glasögon och döskalletänder.

På teatern gjorde vi allt (nåja, kanske inte allt men mycket). Vi ledde barngrupper varje onsdag, vi grillade på balkongen på sommarkvällarna (fastän vi visste att kåken var gammal och kunde brinna upp hur lätt som helst), vi drack oss fulla på 2,25% cider (försökte iaf), vi dansade, vi spelade kort, vi sov på kuddar på golvet de nätter då vi var lite för runda om fötterna för att kunna gå hem.

Vi träffades där kvällen för vår studentbal och skålade i mousserande vin i våra fina klänningar. Det var också där, på teatern, som vi bråkade på vår studentnatt - ett bråk som slutade med att vi sa upp kontakten med varandra. Teatersagan dog den natten, tillsammans med min och Sofies vänskap.


När jag tittar på de fyra 17-åringarna som stressade springer runt och försöker samla ihop sina saker så ser jag mig och Sofie. Det är vi. Det är vi för 5-6 år sedan. Förfester, öl-gömmor och övernattningar. En ny generation som funnit sin fristad i teatern.

Under om de också har döpt sina teater-nycklar? Kanske Edward III fått ett nytt namn :)


Kommentarer
Postat av: Parre

Ojoj Sofie, typ hundra år sedan nu..

2008-03-20 @ 22:42:16
URL: http://parris.blogg.se
Postat av: rebecca

Träffade Sofie när jag var hemma sist! :) Hon ser likadan ut som alltid :D
Fan vad nostalgisk man blir ibland haha! usch saknar gymnasiet. Men inte mitt klädval då erhm :>

2008-03-23 @ 22:47:26
URL: http://ljudeffekt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0