Vi borde bry oss mer...

I grund och botten är vi människor själviska varelser. Med få undantag så bryr vi oss egentligen inte om någon annan än oss själva. Rätta mig gärna om jag har fel (vilket jag önskar att jag hade). Ta till exempel diskoteksbranden i Göteborg för 10 år sedan. Över 50 ungdomars liv slocknade i lågorna. De låg på hög i i garderoben, i utgången. De hade alla i ren panik försökt klösa sig fram i trängseln för att ta sig ut i friheten. De som hade lyckats fällde många tårar över sina döda kamrater, men innerst inne var det överlyckliga över att de själva inte hade gått samma öde till mötes.
När det gäller att rädda våra egna skinn så är vi människor som djur: totalt hänsynslösa och instinktiva.

Igår råkade jag dock ut för en incident som fick mig att börja tro på mänskligheten igen. Det var ingen stor grej, men den etsade sig fast i mig. Jag vet inte om jag skrev om det men för några veckor sedan lyckades jag som vanligt somna på nattbussen och vaknade dessvärre i Vissättra (slutstationen). Den nattliga promenaden hem hade jag med glädje kunnat vara utan och jag grämde mig över att jag inte hade lyckats vakna i tid. Igår natt sov jag som vanligt men vaknade upp i Huddinge denna gång av att en tjej rörde min axel och berättade att vi var i Huddinge och frågade om jag inte skulle gå av (de flesta gick av i Huddinge). Jag tackade henne och sa att jag skulle åka en liten bit till. Om hon inte hade väckt mig så hade jag förmodligen sovit förbi min hållplats även denna gång.

Tjejen på bussen är ett gott föredöme för hur vi alla borde bete oss mot varandra. I vanliga fall är vi svenskar så rädda att röra vid varandra och prata med varandra såvida vi inte känner varandra. Påväg upp i hissen fick jag sällskap av en kille med utländskt påbrå som frågade om jag haft en trevlig kväll. Det hade jag och han gjorde kvällen fulländad genom att ställa en enda simpel liten fråga. Vi småpratade lite. Jag hade aldrig sett honom förut. När hissen stannade på sjuan så log han, sa godnatt och gick. Jag kommer förmodligen aldrig se honom igen men ändå verkade han uppenbart intresserad av om min kväll varit till belåtenhet.

Det är personer som dessa två som gör världen till en bättre plats. Tänk om vi alla kunde se det, förstå det och göra någonting åt våra egna egocentrerade personligheter. Vi borde dela med oss mer. Vi borde ha mer överseende. Vi borde sluta vara irriterade när någon åker på fel sida i rulltrappan. Vi borde inte springa omkull folk bara för att hinna i tid till tunnelbanan. Vi borde sluta vara så in i helvete giriga. Det finns mycket vi borde och inte borde... Men framför allt: Vi borde bry oss mer om varandra!

Kommentarer
Postat av: lisi

hahaha.. om jag kommer ihåg, det var typ den finaste.. å den med emma dær hon blåste tuggummi bubbla..:P jag var alltid så sneaky mot dej..;) kommer du ihåg den dær grøna my little ponyn.. men dær fick jag ge mej, den var ju din liksom.. :P haha.

2008-11-02 @ 18:21:05
URL: http://lovelis.blogg.se/
Postat av: anni

åh jag håller fullkomligt med dej! hände mej också inatt faktiskt att en tjej väckte mej på tunnelbanan å frågade vart jag skulle. jag skulle ju ända till fruängen men omtanken värmer ju! bra skrivet älskling :)

puss

2008-11-02 @ 19:09:31
Postat av: anni

åh jag håller fullkomligt med dej! hände mej också inatt faktiskt att en tjej väckte mej på tunnelbanan å frågade vart jag skulle. jag skulle ju ända till fruängen men omtanken värmer ju! bra skrivet älskling :)

puss

2008-11-02 @ 19:09:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0