Hemma
Ludvika. Som jag har längtat! Tåg 11.44 från centralen till Borlänge. Byte till 244:an, samma buss som brukade ta mig till skolan i Falun för ca 2 år sedan.
Det kändes konstigt att sträcka fram en tågbiljett till chaffören istället för att plocka upp busskortet ur väskan och invänta det välbekanta pipet från kortläsaren. Bakåtlutad med Duffys "Piece of my heart" strömmande ur ipodens öronsnäckor njöt jag av att se Borlänges landsbygd passera utanför fönstret. Skogen. Slätterna. De faluröda husen.
HEMMA! Äntligen...
Det kändes konstigt att sträcka fram en tågbiljett till chaffören istället för att plocka upp busskortet ur väskan och invänta det välbekanta pipet från kortläsaren. Bakåtlutad med Duffys "Piece of my heart" strömmande ur ipodens öronsnäckor njöt jag av att se Borlänges landsbygd passera utanför fönstret. Skogen. Slätterna. De faluröda husen.
HEMMA! Äntligen...
Kommentarer
Trackback
