Skidminnen
Det slog mig här om dagen att det finns så mycket som man gjorde som liten som man inte gör längre - helt utan anledning. Åka skidor till exempel.
Jag har semestrat bland snödrivor och skotrar så långt tillbaka som jag kan minnas och jag har både bra och dåliga minnen av alltifrån liftar till roliga "backragg".
Min mamma har berättat om en händelse när jag skulle lära mig åka knapplift. Jag var så lätt att jag lyfte från marken. Det är mitt första minne (som dock inte är mitt eget).
Mitt andra skidminne utspelar sig i Fjällberget (Grängesberg, Dalarna) under en skidskolelektion. Jag lyckas på något sätt fastna med jackan i liften och släpas över den stora svarta vallen där det är tänkt att man ska släppa taget. Det känns som om jag sitter fast i evigheter och för varje sekund kommer jag närmare och närmare slutet på liften. Det känndes som att vara påv väg rakt in i en köttkvarn. Tack och lov blir jag räddad av min handlingskraftiga lillebror som trycker på nödstopp. Det glömmer jag aldrig. Jag har nog aldrig varit så rädd (ett lysande exempel på barns perspektiv på livet).
Självklart minns jag alla vårveckor i Trysil med familjen Svensson. Lisas knasiga idéer kommer nog alltid finnas fastetsade någonstans i min stackars arma skalle. Som den där gången då hon fick för sig att vi skulle åka VARENDA LIFT som fanns i hela systemet! Har ni varit i Trysil? Det finns en hel del liftar vill jag lova...
Eller när vi kanade på rumpan ner för "Eksperten" bara för att kunna säga att vi faktiskt hade åkt den ;-)
Minns du vår skoterknutte, Liz? Det var faktiskt en av höjdpunkterna :) Vad var det han hette nu igen? Vi hade iaf blivit så pass gamla att vi tröttnade på att åka backe upp och backe ner i en hel vecka så vi ägnade oss åt att ragga istället. Vårt offer var ca 40 bast och det slutade med att vi till sist fick vår efterlängtade skotertur :) Första och enda gången jag åkt skoter. Så himla underbart var det :)
Ibland saknar jag min barndom så oerhört obeskrivligt mycket!
Pistkarta över Trysil
Jag, mamma och pappa i Sälen. Visst ser jag tuff ut :)
Jag har semestrat bland snödrivor och skotrar så långt tillbaka som jag kan minnas och jag har både bra och dåliga minnen av alltifrån liftar till roliga "backragg".
Min mamma har berättat om en händelse när jag skulle lära mig åka knapplift. Jag var så lätt att jag lyfte från marken. Det är mitt första minne (som dock inte är mitt eget).
Mitt andra skidminne utspelar sig i Fjällberget (Grängesberg, Dalarna) under en skidskolelektion. Jag lyckas på något sätt fastna med jackan i liften och släpas över den stora svarta vallen där det är tänkt att man ska släppa taget. Det känns som om jag sitter fast i evigheter och för varje sekund kommer jag närmare och närmare slutet på liften. Det känndes som att vara påv väg rakt in i en köttkvarn. Tack och lov blir jag räddad av min handlingskraftiga lillebror som trycker på nödstopp. Det glömmer jag aldrig. Jag har nog aldrig varit så rädd (ett lysande exempel på barns perspektiv på livet).
Självklart minns jag alla vårveckor i Trysil med familjen Svensson. Lisas knasiga idéer kommer nog alltid finnas fastetsade någonstans i min stackars arma skalle. Som den där gången då hon fick för sig att vi skulle åka VARENDA LIFT som fanns i hela systemet! Har ni varit i Trysil? Det finns en hel del liftar vill jag lova...
Eller när vi kanade på rumpan ner för "Eksperten" bara för att kunna säga att vi faktiskt hade åkt den ;-)
Minns du vår skoterknutte, Liz? Det var faktiskt en av höjdpunkterna :) Vad var det han hette nu igen? Vi hade iaf blivit så pass gamla att vi tröttnade på att åka backe upp och backe ner i en hel vecka så vi ägnade oss åt att ragga istället. Vårt offer var ca 40 bast och det slutade med att vi till sist fick vår efterlängtade skotertur :) Första och enda gången jag åkt skoter. Så himla underbart var det :)
Ibland saknar jag min barndom så oerhört obeskrivligt mycket!
Pistkarta över Trysil
Jag, mamma och pappa i Sälen. Visst ser jag tuff ut :)
Kommentarer
Postat av: lisa
haha.. visst kommer jag ihåg alla dessa minnen, det var så himla roligt. jag kommer också ihåg alla de gånger ni kom hem till oss och vi gick ner till er i trysil. vi sjöng våra versioner av så ska det låta och din pappa sjöng nån låt om san fransisco.. :) så himla roligt det var.. vi måste ses snart. för nästa vecka åker ja till tunisien..
Trackback
