Jag brottas med en riktig obehagskänsla som slagit rot någonstans inom mig. En känsla av att allting är på väg att gå käpprätt åt helvete! När spegeln visar ett vitt, lent ansikte utan en enda finne, ja då är det någonting som kommer att gå grymt fel och då menar jag inte att jag vaknar upp med en stor, röd prick mitt i pannan morgonen därpå. Nåja, inte bara.

Nej, mina vänner finnarna är vanligtvis representativa för de problem som snart kommer hopa sig framför mina ögon. Jag känner det på mig. Det brukar sällan slå fel...

Åtgärd nummer ett: Stanna hemma från skolan i morgon och i stället försöka föreställa mig att vårt exarbete kommer att mottas med stående ovationer på seminariet.

Åtgärd nummer två: Lägga ner min röda pepparspray i väskan