Vi har blivit rädda för varandra

I dagen svininfluensafruktade samhälle vidtas försiktighetsåtgärder i både slott och koja. Ingenstans i vårt avlånga land går det att undkomma det mediala budskapet att den omdebatterade sjukdomen kommer att sätta klorna i dig om du inte passar dig riktigt noga.

Under hösten har jag exempelvis besökt tre institutioner/anläggningar där handslag ersatts med den ursäktande frasen: "ja, vi får ju inte hälsa på det sättet längre, men ni är hjärtligt välkomna ändå".

Mediernas skriverier har satt skräck även i mig och jag gnuggar frenetiskt händerna med handsprit, trycker på hissknappar med nycklarna (alternativt fingerknogen) och tar inte längre stöd mot räcket när jag går i trappor. Jag grimarserar åt den snoriga, harklande farbrorn mitt emot mig på tunnelbanan, drar upp halsduken över munnen och byter snabbt till sätet bredvid (eller ännu bättre, till nästa vagn).

Vad är det som händer? Jag som inte ens brukar bry mig om att skölja salladsbladen innan jag äter dem har förvandlats till en bakteriefobiker som lätt kunnat platsa i femmans dokumentärprogram "Outsiders". Och jag är långt ifrån ensam.

Svininfluensen har påverkat oss så oerhört negativt (det behövs ingen större intelligens för att konstatera detta) men inte nog med att vi blir sjuka, tack vare medierna och vårdinrättningarna måste vi dessutom gå runt och vara rädda för varandra och vår omgivning. Vi tar inte på saker i onödan. Vi tar inte på varandra i onödan. Är denna ständiga rädsla verkligen värd vårt sociala liv?

Jag tror dock inte att det skadar att tvätta händerna några extra gånger varje dag. Det går inte att bortse från det faktum att händerna är "smutsens paradis" som Aftonbladet så fint uttryckte sig i en artikel jag fick upp när jag googlade. För visst är det skrämmande att hela Sveriges befolkning (ca 9 miljoner 2006) får plats under din nagel - om de vore bakterier det vill säga. Ännu mer scary är det att hela Europas befolkning (730 miljoner 2006) representerar bakterierna som finns under min silverring! Det är nästan kräkvarning på den upplysningen.

Och som vanligt har jag svårt att avsluta djupa, filosofiska saker som jag skriver. Jag tycker vi stannar här :)
Ha en fin dag allihopa!


Kommentarer
Postat av: Anette

Nelis är då väldigt vig iallafall :) Men det kanske han har fått av mig, jag är också väldigt vig. Eller så är alla barn viga, vet faktiskt inte!

2009-10-22 @ 21:25:50
URL: http://nettangrillspettan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0