Jaha då har vi återigen fått vintertid. Till vilken nytta kan man fråga sig? Det enda det här meningslösa fifflandet med tiden bidrar till är förvirring, förseningar och (på hösten) mörkare eftermiddagar. Och vem behöver mörker en timme tidigare när höstdepressionerna redan står på kö för att avlösa varandra?

I år har jag dock kommit ihåg att ställa tillbaka min klocka. Efter tabben från förra hösten har jag svårt att tro att jag kommer missa denna lilla detalj ännu en gång.

För exakt ett år sedan satt jag nämligen på en nästintill folktom flygplats i Barcelona tillsammans med ett tiotal andra vilsna själar som, liksom jag, undrade varför planet hem till Sverige inte avgick enligt tidtabellen. Ingen information visade heller på försening eller andra olägligheter. Till saken hör också det att INGEN av flygplatsens klockor var tillbakavridna. Inte förrän jag tog mark på Arlanda och fick mamma i andra änden av luren förstod jag att vi hade fått vintertid.

Så kan det gå. Tur i oturen att klockan skulle vridas bak och inte fram ;-)

I dag har jag faktiskt (hör och häpna) inte spenderat hela dagen i sängen utan hunnit med en sväng till Liljeholmens nyöppnade köpcentrum vilket var... stort och ganska vanligt. Man kan ju tycka att Stockholm har tillräckligt med H&M vid det här laget. Dessvärre tycks det alltid finnas rum för fler kommersiella spektakel.

Nej, nu blir det en sväng till gymmet. Ska sluka Expressen på löpbandet och cykla tills knäna ömmar :)

Kolla vad långt hår jag har fått! Dags att ta till saxen snart tror jag...