Jag är ingen hatisk människa. Nej, inte det minsta faktiskt. Ordet "hata" förekommer knappt i mitt vokabulär men för första gången på två veckor känner jag nu ren, skär avsky mot killen som sabbade mitt knä!

"Vi" spelar returmatch mot hans lag i morgon och jag hade tänkt gå dit och heja. Men vid närmare eftertanke kanske det är bäst att låta bli? Annars finns det risk att jag sparkar in vissa vitala delar på den stackars grabben...