I natt besannades min värsta mardröm. Eller tja, det var väl kanske lite att ta i men ändå. Det var fredag eftermiddag och alla kirurger hade gått hem för helgen. Kvar var lilla Sandra (en tjej som gick i min brors klass på gymnasiet! öh!) och hon skulle alltså utföra min operation i ett målarrum på Junibacken skola i Ludvika.

Det var lilla Sandras tredje operation och hon hade tidigare blivit satt under övervakning pga överdos vid narkos.

Jag skrek och jag grät men gick tillsist med på att opereras ändå.

Sedan blev mardrömmen faktiskt en ganska bra dröm. Jag kunde gå normalt direkt så glad i hågen traskade jag i väg till SÖS dagen efter (som var en torsdag. Sedan när kommer torsdag efter fredag?) och talade om för dem att jag inte behövde opereras eftersom lilla Sandra redan hade fixat mitt knä. Med en pensel och en burk målarfärg!