... och du ska ju bara ta och hålla käften!

Som barn fick jag ofta höra att jag skulle vakta min tunga. När jag avundades min febersjuke lillebror fick jag absolut inte önska att jag också skulle få feber och tillåtelse att stanna hemma från skolan. Inte högt i alla fall. För ofta blev det som jag ville och snäppte värre. När min lillebror tillfrisknat och glatt traskade i väg till skolan så låg jag där och kräktes i en skurhink medan svetten porlade nerför min panna.

Jag skulle kunna räkna upp mängder med exempel på gånger då jag fått smaka på min egen medicin. Avundsjuka som resulterat i saker jag aldrig skulle komma på tanken att önska mig. Ibland tror jag att Gud sitter där uppe i himlen på ett rosa litet moln, gnuggar geniknölarna och tänker: "hmm.. nu ska hon allt få se på andra bullar. Nu ska hon få lära sig att hålla käften och uppskatta sin situation för det kan ALLTID bli värre."

För exakt ett år sedan satt jag framför datorn i Ludvika och klagade över mina gräsliga blåmärken i vänster knäveck som uppkommit efter första föreställningen i samband med cirkusens 25-års jubileum. Det gjorde ont som fan vill jag minnas, och jag kunde inte för mitt liv begripa hur jag skulle klara av att genomföra ytterligare två shower. När jag ser dessa bilder i dag vill jag bara lägga mig ner på golvet och skratta. Snacka om ironi!

 

För i dag ser samma knä ut så här:

 

 

Nu kan vi snacka om "aj!". Det finns en Gud och han är inte nådig. Ibland skulle jag bara se till att hålla käften och inte gnälla så förbaskat mycket!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0