Jag känner mig ofta instängd i min balkonglösa lägenhet. Särskilt på försommaren när solen börjar värma och jag inget hellre vill än sitta i en solstol i en insynsskyddad trädgård med kylskåp och toalett inom några meters räckhåll. Uppvuxen i ett idylliskt villaområde har jag lite svårt att anpassa mig till ett liv i lägenhet. Särskilt när lägenheten ligger på åttonde våningen i ett hus med tre allt som ofta trasiga hissar.

Jag flyttade hemifrån när jag var 19, några veckor efter studenten. Efter en del tjat lyckades jag till sist övertala mina föräldrar, som köpte en alldeles underbar liten lägenhet åt mig. Lägenheten använde jag till fester och som övernattningslya efter festerna, men större delen av sommaren spenderade jag i villan på Knutsbo.

Alla somrar sedan dess har jag tillbringat "hemma" och detta blir min första sommar i Stockholm på både gott och ont. Närmaste parken ligger i Huddinge och dit gick jag i dag. Det tog 35 minuter och ytterligare 40 min senare hade solen gått i moln så jag övergav alla nationaldagsfirande småungar med popcornstrutar och gul-blåa ballonger och satte mig på bussen hem. Då kom solen tillbaka. Självklart var det så!

Det blir ett jädra spring ut och in när man bor i lägenhet. Det kommer bli en jäktig sommar...