Dagen före operation

Ända sedan jag var liten har jag varit rädd för doktorer, sprutor, vårdcentraler, sjukhus och hela baletten. Och innan jag gjorde illa knät i höstas har mina sjukhusbesök inte gällt något allvarligare än urinvägsinfektioner. Tanken på att lägga mig på ett operationsbord och veta att någon ska skära i mig gör mig fullständigt sjuk av rädsla!

Inte dämpades min oro av att sjukgymnasten hade en fin demonstration och gruppföreläsning och om EXAKT hur en korsbandsrekonstruktion går till! Här skär vi, här plockar vi senor som sedan viks fyrdubbla och dras genom benpipor. ÄCKLIGT! För att inte tala om den lilla skruven som jag måste leva med resten av livet!

Jag vet att jag är harig men det står jag för. Det är inte lätt att vara hypokondriker med sjukhusfobi :(

Pappa kommer och hämtar mig i morgon när jag vaknat till liv. Först ville de inte låta mig åka bil så långt som till Ludvika men jag klämde fram ett par tårar så till sist gav de med sig :) Blir "hemma" hela nästa vecka med tanke på att man helst ska vara stilla de två första veckorna. Skönt att iaf ha vovvarna att kramas med för skulle jag ligga här hemma hos mig i två veckor skulle jag nog gå under totalt! Om jag inte gör det ändå... Det återstår att se.

Såhär ynklig känner jag mig nu





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0