Efter mitt lilla breakdown i natt trodde jag att dagen skulle bli katastrofal. Det blev den inte.

Fast besluten om att ingen smärta i världen skulle hindra mig från att följa med mamma till Fredriksberg klev jag, med stor möda, upp ur sängen kl 10. Svalde en citodon och höll tummarna för att värken skulle avta vilket den också gjorde.

Dagen hos mormor och morfar blev mycket trevlig. Vi åt god mat, spelade chinashack, tittade på morfars gamla inspelade dokumentärer om Vasaloppet och forntida skogsarbete vilket var rena sömnpillret men ändå ganska lärorikt.

Värken har lyst med sin frånvaro hela dagen. Väl hemma klarade jag till och med av att cykla lite på motionscykeln. Dock väldigt lite och väääääääldigt sakta bara för att se om det gick. Det gjorde det men jag har en känsla av att jag kommer få sota för min dumdristighet i natt. Men jag orkar inte bry mig. Har varit i princip helt stilla i snart två veckor och jag har så mycket överenergi att jag skulle kunna springa ett helt maraton. Eller åka Vasaloppet kanske ;-)

Nu ska jag gosa lite extra med mitt lilla Troll som har kurat ihop sig här bredvid mig. Kommer sakna dig. I morgon bär det av hem till Stockholm. Det kan ju bli intressant... Men jag ska nog klara mig bra :)

Mormor och Trollet, julen 2009