Hejdå Flemingsberg

Det har redan gått över en månad. En månad och 13 dagar för att vara exakt. I morgon ska jag tillbaka till platsen som Gud glömde men som alltid kommer ha ett särskilt rum i mitt hjärta. Flemingsberg. I den här lägenheten har jag gråtit, skrattat, pluggat, festat, sovit, ätit och levt i nästan fyra år vilket är en sjättedel av mitt liv. Jag kommer aldrig glömma "hundåren" i Flempan som jag faktiskt har upplevt som väldigt tillfredsställande oavsett om åsikterna går isär beroende på vem som tillfrågas. Min pappa till exempel. Men han kan känner inte Flemingsberg så som jag gör. Inte på långa vägar! Flempan måste upplevas from the inside för att kunna uppskattas. Ni som inte har bott där förstår helt enkelt inte...

I morgon ses vi igen. En sista gång. Och då jävlar ska du bli skinande ren och redo att ge en ny student en bra start i världens färggladaste förort :)

Min tid i Flemingsberg:


Min underbara lägenhet visade sig ha vissa skavanker som jag fick dras med under hela den tid jag bodde där. Jag antar att jag inte behöver säga att jag syftar på de laxrosa köksluckorna ;-)


Flemingsberg är Stockholms färggladaste förort...


Mina underbar klasskamrater Mikaela och David som i princip var mina allra första besökare :)


... och dom vågade komma tillbaka. Åtminstone David som fick avnjuta min goda lasagne.


Lillebror var också en av mina få besökare...


..liksom AK...


... mamma och Ulla...


... och Sofie!


Ibland såg det ut så här när man skulle slänga soporna!


och ibland vaknade jag upp så här på söndagmornarna ;-)


I min lägenhet har jag firat första advent (lussebullarna är bakade med sötningsmedel och lättkesella! våga inte tro något annat!)...


...jag har frusit som en liten gris..


... jag har gråtit...


... jag har tränat...


.. jag har städat!..


... jag har pluggat...


... jag har färgat håret...


...slängt ut muggar från fönstret...


... som inte gick sönder!!!..


... jag har kraschat knät!


... jag har legat sömnlös inför operation...


Jag har skrivit i Expressen...


... jag har blivit jagad av en stalker som smaklöst nog gav mig en skräckroman i present...


.. och skrev otäcka kärleksbrev till mig!!!


... Jag har kommit hem sent från träningen med mitt rep (som fick följa med som försvar mot stalkern. Fatta om han hade fått den där kroken i skallen)...


... och tillsist så fick jag äntligen min examen...


... och ett JOBB!

Tack för allt Flemingsberg!


Kommentarer
Postat av: Sofie

Jag tycker att Flempan var en charmig liten förort och riktigt kul har det varit att hälsa på dig där (muggen är ju det bästa). Nu ser jag fram emot en helg hos dig i din nya lägenhet, med kortare avstånd in till stan så vi slipper somna på bussen och missa hållplatsen ;)

2010-11-29 @ 23:21:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0