1 september 2009
Minns ni vad ni gjorde för exakt ett år sedan? Det gör jag. 1 september 2009 låg jag på en fotbollsplan och vred mig i plågor medan mörkret sakta sänkte sig över Bandhagens idrottsplats. För exakt ett år sedan åkte jag ambulans för första gången. Jag andades in lustgas och jag spenderade en natt på akuten.
För exakt ett år sedan slet jag av mitt korsband. Jag kraschade menisk, ledband och tryckte till skelettet lite olyckligt. Det gångna året har varit tårrypande jobbigt men också väldigt lärorikt. Jag har lärt mig att uppskatta livet bättre. Jag har lärt mig att ta tillvara de små tingen i vardagen och jag har lärt mig att visa tacksamhet för saker som jag tidigare tog för givet. Som att stå och gå. Eller springa!
Jag har etablerat kontakt med den svenska sjukvården, som jag inte längre fruktar (jag är enormt sjukhusrädd). Jag har genomgått två operationer och vet numera att jag verkligen somnar av narkos och är medvetslös när kirurgen skär i mig.
Men framför allt har jag lärt mig att det finns viktigare saker här i livet än träning! Och det är nog den allra viktigaste lärdomen som jag stuvar ner i bagaget och tar med mig in i mitt nya liv som inte bara är gladare och positivare utan även ett korsband rikare.
Året som gått har varit en enda lång hopplös och hoppfull resa som ännu inte är slut. Jag lever ett normalt liv med ett knä som är ganska stabilt men ändå aldrig kommer att bli som det en gång var. Mitt mål är fortfarande att jaga boll utan att vara rädd att knät ska ge vika i närkamper, att kunna slå volter och klättra i mitt älskade rep. Jag är inte riktigt där än, men nästan! Och jag ska ända fram. Jag SKA!
1. Dagen efter skadan
2. Efter operation nummer ett
3. En rädd och ängslig Frida kvällen innan operation nummer två
4. Efter operation nummer två (korsbandsrekonstruktion)
5. Så här såg min vardag ut två veckor efter operation. Sängmys med vovvarna
6. Två veckor efter operation
7. Tre veckor efter operation. Bortplockning av stygn
8. I dag. Ett år efter skadan. Sex månader efter korsbandsoperation
(Ni kan läsa mer om min skada under kategorin "korsbandsskadan")
skönt med snabb återblick :)
känns dock som tiden går lite väl fort just nu :P
joo, jag har tränat mycket! jättemycket faktiskt. men senaste två månaderna har det blivit mest fotboll. men det har gått så bra och jag känner inte av knät alls eller att jag skulle vara svagare annat än när jag kör just styrketräning. så jag vet inte riktigt, det vore konstigt om jag var för svag helt plötsligt tycker jag. men vi får se. jag tror inte jag var tillräckligt stark för att sjukgymnasten tycker att det är värt att riskera 10 minuters inhopp i en match med farmarlaget. och ja, om jag ska vara objektiv så är det kanske lite onödigt.
