Det finns få saker som gör mig gladare än att vakna av solstrålar som letar sig in genom persiennerna. Då gör det nästan ingenting att trottoarerna dränks av smällt snöblask som förstör skorna och gör strumporna blöta eller att huvudet dunkar och munnen är fylld av en bitter eftersmak från gårdagens vinpimplande. Jag blir bara så sjukt glad!

Denna söndag var en härlig sådan. Sol, Skanstull, räksallad och världens bästa sällskap. Lilltjejen har blivit så stor sedan jag såg henne sist och hon är så sjukt underbar! Jag kommer bli överlycklig om jag någonsin får något ens hälften så underbart...

<3
 

När jag vaknade i morse var det inte av solen utan av väckarklockans envetna tjutande. Ute var det mörkt som i graven och det enda som lyste upp lilla Enskede var tunnelbanetågen i form av en gulglänsande fartrand när de ven förbi utanför fönstret. En helt vanlig vardag med andra ord. Måndag dessutom (för att göra saken ännu värre).

Inledde arbetsveckan med en mastodontdag, det vill säga 10,5 timme, men som vanligt blir jag alltid så glad av att jobba. Nästan lika glad som att vakna till en solig söndag. Måndagar är faktiskt generellt ett uns bättre än söndagar när jag tänker efter för det är en dag närmare fredag och lördag.

Jaja... Whatever....