Munkavel nästa!

Ibland förvånas jag över grodorna som har en tendens att hoppa ur munnen på mig vid de allra mest olämpliga tillfällen. Det är väl därför det kallad "grodor" antar jag, och egentligen har jag upphört att förvånas över mig själv.

Kommer hem efter morgonens träningspass, trycker in portkoden, öppnar dörren och slår den nästan i ansiktet på en liten mörkhyad kille vars mamma kommer skyndande nerför trappan med orden: "Ojoj, han bara rusade rätt fram till dörren och jag var rädd att du inte såg honom!"

... Varpå jag svarar: "Det gjorde jag inte heller. Han är så mörk att han liksom smälter in i omgivningen."

Ibland vill man bara sjunka genom jorden och förse sig själv med munkavel en månad eller två...


Relationer

Det finns så många människor i mitt liv. Som kommer och som går. Som består. Stannar kvar... Människor som passerar obemärkta förbi. I tunnelbanan, i mataffären... Människor som rör vid min själ utan att ens veta hur de bär sig åt.

Så många vägar som korsas varje dag. Så många öden som vävs samman, om än bara för några minuter. Mer krävs inte för att ett liv ska ta en helt annan vändning.

Jag har så många fina människor runt omkring mig. Många relationer utan frågetecken men även många odefinierade som jag heller inte har behov av att sätta etikett på. Till skillnad från samhället. Det sociala spelet är helt enkelt inte anpassat för normbrytare.

Man ska ha vänner, man ska ha familj. Man ska ha en pojkvän, inte två. Man ska bo med sin kärlek, inte med sina vänner. Man ska kjol om man är kvinna, inte om man är man för då är det något fel. Tydligen.

Annars då..??

What a mess...

... I mitt huvud för tillfället. I mitt hjärta och i mina tankar. Sakta men säkert har jag plockat fram disktrasan och börjat torka. Krossat alla glasflaskor med en skräll i diskhon, samlat ihop skärvorna och kastat dem. Självklart drack jag upp spriten först!

Jag famlar efter lösa trådar att knyta ihop. Med varandra och med andra människors. Relationer tror jag det kallas. Med främmande saker, med spännande saker. Med saker som skrämmer vettet ur mig men ändå får det att pirra härligt i kroppen.

Jag skrattar åt andras olycka för det får mig att må bättre. Kanske är jag en dålig människa. Förlåt i sådana fall. Jag sitter apatisk i soffan och stirrar in i dataskärmen. Tänker att jag kanske borde gör någonting vettigt.

(Typ städa upp i mitt huvud, eller åtminstone torka bordet rent från mosade jordgubbar och skrumpna limeklyftor.)

Whatever...
 

RSS 2.0