Rädda barnen... eeehh

När "pulsen" (Flemingsbergs mataffär) byggdes om så blev den inte bara större och bättre utan även ett populärt tillhåll för sådana där som jag inte riktigt vet vad jag ska kalla dem. Med andra ord: Folk som smäller upp bord och skyltar i köpcentrum och försöker övertala folk att byta mobilabonnemang, börja knapra omega 3 och allt vad det nu kan vara...


Dagens underhållning stod "Rädda barnen" för, och med underhållning menar jag verkligen underhållning - i form av roligt på någon annans bekostnad (ja jag vet, jag kan vara bra grym ibland)


Jag har precis kommit in genom entren och styr stegen mot bankomaten när jag blir ikappsprungen av en tanig, osäker tjej. Hon är iklädd glasögon och ett brett flin som blottar hennes sneda kanintänder. I händerna håller hon en pärm med en symbol för "Rädda barnen" som hon praktiskt taget trycker upp i ansiktet på mig.

Jag tycker synd om tjejen. Så liten och så osäker. Eftersom jag inte har bråttom så beslutar jag mig att stanna för att lyssna på vad hon har att säga...


- "Rädda barnen" är... eeeh... det är... ehh.... dom hjälper barn.... eeeh... barn i hela världen...

Hon fortsätter stamma fram en bristande förklaring till vad rädda barnen är för slags organisation. Jag står tyst och väntar på att hon ska komma till poängen. Det gör hon dessvärre inte, så när hon tystnar så förblir även jag tyst.
- Ja... det är alltså.... eeeehh.... barn...

Vid det här laget har jag lyckats konstatera tre saker:

1. Tjejen har någon form av handikapp. I huvudet!!! (Jag vet, det låter inte speciellt snällt men faktum är att hon förmodligen var lite efterbliven)

2. Efter 5 minuter vet jag fortfarande inte vad hon vill (förutom att tala om för mig att "Rädda barnen" hjälper barn vilket jag redan visste)

3. Bortsett från att jag tycker synd om och skäms å tjejens vägnar så är hon faktiskt riktigt underhållande :)

Vad jag vill ha sagt med allt det här förtäljer inte historien. Jag är bara väldigt glad över att jag inte jobbar som... ja, vad det nu kallas!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0