Konsten att aldrig vara nöjd. Den konsten kan jag. Faktum är att jag är en riktigt jäkla Picasso när det gäller att inte nöja mig med det jag för tillfället har utan alltid vill jag ha mer eller någonting annat. Just nu vill jag inte lämna Ludvika. Samtidigt som jag inte kan ge mig till tåls förrän jag är hemma i min lägenhet i Stockholm. Det pågår en ständig dragkamp inom mig som i folkmun kallas beslutsångest. Ja, jag har alltid varit såhär. I alla fall vad jag vet.

I morgon bär det av till Stockholm. Vare sig jag vill eller inte vill. Jag skulle kunna bo i Ludvika känns det som. Eller inte. Eller kanske. Eller så slutar jag helt enkelt upp med att överanstränga min stackars förvirrade hjärna med massa dumheter.

I kväll blir det mat och vin hos AK och Jon. Kanske en sväng ner på stan. Nu ska jag duscha!