I veckan som gick fick jag en "Cosmopolitan"av en snubbe på Expressen. Förmodligen hade han fått den i något reklamsammanhang och kommit underfund med att jag passade bättre in på tidningens målgrupp än han själv, varpå han gav den till mig. Jag tackade snällt och stoppade ner den i väskan. Där låg den. Tills i dag.

Jag var tidigare, under min tonår, en trogen prenumerant på Veckorevyn och ännu lite längre tillbaka i tiden slukade jag varje nummer av tidningen "Frida". Det känns som om det var flera hundra år sedan.

Men i dag läste jag alltså en "tjejtidning" för första gången på väldigt länge. Jag blev förbluffad. Vad är det egentligen för trivial sörja vi sänder ut i samhället och till alla sköra tonårsflickor som på fullaste allvar tror att de genom en guide i Veckorevyn lär sig hur man bäst suger av en kille? För ja, alla män är ju som robotar i sängen och tycker därmed om precis samma sorts avsugningar. Eller vad säger ni killar?

Det är skrattretande att folk väljer att betala pengar för sådan skit. Om man behöver läsa Cosmopolitans tips på hur man skapar ett dramafritt förhållande genom olika kompromisser i stil med "Du äter långsamt. Han kastar i sig maten. Lösning: Ät mycket kinamat med pinnar!", ja då kanske man bör fråga sig om man är tillräckligt socialt kompetent för att över huvud taget ge sig in i ett förhållande.

... och ska man slaviskt tillämpa Cosmos råd och tips angående hur man ser på en kille om han är intresserad så kommer man aldrig våga snacka med någon på krogen igen. Vad hände med den hederliga magkänslan?

Det jag reagerar mest på är att tjejtidningarna verkligen spär på föreställningen om att män är från en annan planet och att det behövs expertråd för att förstå deras komplexa hjärnor. Herregud, vi är väl inte annat än människor allihopa!

Fick jag bestämma skulle Veckorevyn, Cosmopolitan, Frida och alla andra systertidningar utplånas! Men det är min åsikt...