Jag drömde något så himla konstig inatt. Jag hade en dotter. Hon var ca fem år gammal och ganska ful faktiskt om man nu får säga så om sitt barn (drömungar måste man väl ändå få kalla fula?).

Iaf, jag tror inte att jag älskade henne speciellt mycket. Jag var på väg ut på en fest men innan jag kunde gå var jag tvungen att borsta tänderna på henne.

Medan jag stod där i badrummet och valde mellan silvertandkräm och guldtandkräm så märker jag att ungen är ovanligt tyst. Hon har förvandlats till en vattenflaska och jag har glömt att "dra upp" pipen på flaskan (ni vet så som man gör när man ska dricka) och det har resulterat i att jag har kvävt henne. Naturligtvis blir jag ganska ledsen men ändå glad på något sätt.

Jag sätter på mig skorna och skyndar iväg till festen...

När jag vaknade var huvudet fullt av tankar. Är det möjligt att inte älska sina barn? Tänk om man får en jätteful unge som man helt enkelt inte tycker om... Är det möjligt verkligen?

jaja, nu ska jag borsta tänderna och ta pendeln in till stan. Ingen fotboll idag vilket kanske är tur. Jag måste nämligen hitta något sexigt att ha på mig ikväll ;-)