Adrenalinet rusar i kroppen. Hjärtat pumpar blod i takt med den mäktiga musiken som stömmar ut ur högtalarna. Mjölksyran i mina armar är... inte där! Jag klättrar med en nyvunnen styrka som jag aldrig trodde skulle infinna sig i tid. Men det gjorde den. Det kommer att gå bra i helgen. Tänk att det bara är lite framgång, och ett par armhävningar, som krävs för att jag ska påminnas om att jag älskar att stå på scenen och uppträda :)

Jag längtar tills jag står där i kulisserna imorgon. Längtar tills jag hör inledningen till musiken som jag har uppträtt till världen över i snart 10 år. Längtar tills jag får omslutas av mörkret från de släckta strålkastarna när sluttonen ljuder och höra publikens rungande applåder. Gud va jag längtar!