Moments

Plötsligt står han bara där. Och ler. Jag smälter. Det är sådana som han som får mig att tro på kärlek igen. Han och alla andra av det manliga könet som ger mig dessa sällsynta moments.

Har ni upplevt det någon gång? Personkemi alltså. Du träffar en människa som får dig att se stjärnor och bosätter sig i din hjärna resten av dagen. Förmodligen kommer du aldrig att träffa honom igen. Jag gör sällan det. Men efter ett sådant möte återvänder hoppet om att någon dag träffa någon och få leva i ett moment resten av livet :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0