I dag satte jag min kråka på det papper som konkretiserade mitt livs hittills största investering. Nu är det definitivt. Hjärtat tar små glädjeskutt samtidigt som jag är livrädd. Mina sparpengar har alltid varit min stora trygghet och nu sitter jag här med ett gapande tomt bankkonto. Jag är fattig som en liten kyrkråtta. Eller "helt kal" som pappa säger (vilket säkerligen får fler än mig att dra på mungiporna).

Jag försöker tänka att pengarna inte är borta utan att jag faktiskt har gjort något riktigt bra för dem, och det ska jag se till att hålla i minnet när jag sitter och knaprar torra brödkanter på Palmfeltvägen 47 :)

Ta er en kik på min nya lilla pärla: