Det är ytterst sällan jag upprörs över opinionsbildande saker jag läser och gör jag trots allt det så känner jag inget behov av att skriva om det eftersom hälften av Sveriges befolkning reagerat på samma sak och redan fyllt medier och bloggar med flera spaltkilometer av kommentarer och synpunkter innan jag ens har hunnit säga kvastskaft.

Men om detta föblir det tyst. Det normativa samhället är redan så etablerat i svenska folket att vi helt enkelt bara accepterar riksdag och regerings strävan efter att få oss dit de vill genom lockbeten, morötter, lagar och regler. När jag läste Johannes Amans ledare "Morötter: Tidig examen dubbel vinst" i gårdagens DN så blev jag upprörd. På riktigt.

"Politik är i hög grad konsten att få individer att frivilligt välja handlingsalternativ som inte bara är gynnsamma för dem själva utan också för samhället som helhet", skriver han. Han har så rätt. Ungdomar som tar ett eller flera sabbatsår efter studenten kostar samhället hundratusentals kronor. Åtgärd: Staten efterskänker studieskulden till dem som avlägger examen vid 23 års ålder. "Med ett sådant system markerar staten tydligt vad den önskar", fortsätter Aman.

"Vad den önskar" är nyckelordet här. Vill staten ha ett land med önskvärda små marionettdockor som dansar efter samma pipa? Ja, det verkar inte bättre. Man kan dra hemska paralleller i form av exempelvis Hitler och Nazityskland. Det kan tyckas överdrivet men tänk efter ett par sekunder. Vad är skillnaden egentligen? (förutom att svenska staten förhoppningsvis inte tänkt gasa ihjäl medborgare som väljer att ta studieuppehåll efter gymnasiet)

Det är tiden efter gymnasiet som formar människan. Som gör oss alla till unika små varelser med egena viljor och egna val. Under skoltiden är vi alla som höns i en hönsgård. Vi gör vad som förväntas, vi leker mig likasinnade, beblandar oss inte över klass- och årskursgränserna och vi (i mitt fall) går runt i lika kläder eftersom alla handlar på samma affärer.

Vissa av oss har tur. Vissa (som i mitt fall) vet precis vad vi vill arbeta med när vi blir stora. Andra har ingen aning men skulle ändå pressas till att utbilda sig till någonting de senare i livet inser är helt fel eftersom chansen att slippa flera hundra tusen i studieskulder lockar mer än att resa jorden runt och ta sig tid att lära känna sig själv och ta reda på vilken väg som är rätt för just mig.

Det underbara med oss människor är att vi alla är så olika och att vi alla kan lära oss av varandra. Det sägs att motsatser dras till varandra och det har jag med min ganska normativa uppväxt fått erfara. Jag är glad över att vi i dag har en möjlighet att utvecklas i olika riktning och möjlighet att välja våra vägar. Vad skulle hända om vi fråntogs detta enbart för att staten vill skapa ett produktivt samhälle? Jo, vi skulle helt enkelt fortsätta i samma utstakade spår. Vi skulle stöpas i samma form och bli små legosoldater som gör vad som förväntas av oss.

Sverige är ett av världens rikaste länder men mycket vill som bekant ha mer. På bekostnad av vår livskvalitet. Nej, ner med det normativa, toppstyrda samhället!