Latare kan ingen vara...

Den första spontana reaktionen från folk som känner mig lite sådär halvdant skulle förmodligen vara något i stil med: "Frida, den där hurtbullen". Folk som känner mig lite mer än halvdant vet att jag innerst inne är ganska fysiskt lat och sällan plockar tummen ur arslet om jag inte tvunget måste. Min vardag består av 1-1,5 timme träning och that´s it. Utöver det så väljer jag hiss framför trappor, tunnelbana framför cykel och lunchvila framför lunchpromenad. Ibland är det till och med så illa att jag knappt orkar resa mig från min skrivbordsstol på jobbet och gå de fem metrarna till skrivaren för att hämta en utskrift. Ja, ni hör. Då kanske ni förstår att jag har svårt att motivera mig att åka till stadion klockan halv 8 en torsdagskväll efter jobbet för att träna akrobatik.

Men i dag hade jag verkligen laddat! Jag var så peppad! Hade till och med avstått från morgonträningen för att jag skulle känna mig extra sugen. Med en banan i näven och träningskläderna redo i väskan klev jag på tuben i Skarpnäck och en kvart senare fann jag mig själv stående på perrongen vid Gullmarsplan... Hur gick det till?

Nåja, nu sitter jag här hemma och skäms. Och lovar mig själv att nästa vecka, då jävlar SKA jag!

Vi får väl se hur det blir med den saken...

Förövrigt så längtar jag efter helgen som jag känner på mig kommer bli GRYM! I morgon väntar spelkväll hos Lovisa och på lördag bär det av till Uppsala för fest med Sofie, lillebror och hans vänner. Håll i hatten säger jag bara :)

Koffe, jag och Sofie. Juldagen 2010 i Ludvika.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0