Sedan jag anlände till storstaden i går kväll efter en toppenhelg i Ludvika har hela världen varit emot mig. Åtminstone känns det så. Möttes av ett mindre trevligt brev där CSN förkunnade att de ville ha tillbaka sina pengar så nu är jag 1 635 kronor fattigare var tredje månad i sisådär 35 år vilket känns sådär...

Och inte blev det bättre i dag när jag kom hem från jobbet och hittade Försäkringskassans kravbrev på 3 000 spänn eftersom jag tydligen fått för mycket bostadsbidrag år 2009! Snacka om att vara förföljd av det förflutna. Vill dessutom minnas att jag betalade 3 000 till dem förra året vid den här tiden. Var det för 2008 då eller?

Nej, nu ska jag slå på tv:n, slicka mina sår och se på Guldbaggegalan. Kanske petar i mig en kesomacka och en apelsin också. Det är jag fan värd!

(PS: Ska väl skriva några rader om helgen också. Har bara tagit det lugnt. Umgåtts med familjen, käkat oxfilé, träffat Ida, åkt skidor, kramats med vovvarna. You name it! Ludvika i sitt esse!)