Det är pest och pina att befinna sig i min lägenhet mellan kl 7 och kl 18 varje vardag. Det är tidpunkten för "byggnadsarbetarna in acton" precis utanför mitt lilla krypin med traktorer inom en armlängds avstånd från fönstret. Livet på åttonde våningen i Flempan sitter fortfarande i ryggmärgen och det är inte allför ovanligt att jag promenerar naken ut ur duschen med uppdragen rullgardin. Till skillnad från i Flempan där min stripp-publik var obefintlig finner jag mig nu iakttagen av en medelålders, orangeklädd man med vit hjälm. Och han stirrar verkligen. Kanske bara i min fantasi, men ser jag honom så borde han se mig. Hur som helst: jag ser honom och jag är naken. Det räcker. End of story.

Flyr skyltfönstret till Högdalen där jag picknickar med Anni på en filt i gräset utanför Bandängens djurpark. Det var länge sedan jag såg en tupp. De är faktiskt rätt fina.

Orkar inte åka till Smedis och träna akro så jag kör ett bloggmaraton i stället. Liggandes på min säng, längtandes efter vattenmelonen jag har i kylskåpet. Jag tror den vill bli uppäten nu. :)