Egentligen skulle jag inte ha råd att träna på Sats men det är min julklapp till mig själv och mitt knä i ett försök att göra någonting vettigt för mina försäkringspengar.

Egentligen passar jag inte alls in på Sats dit jag går med mina påsar under ögonen, mitt flottiga hår och mina träningskläder, lagrade i en veckas ingrodd svett.

Egentligen borde jag fortsätta hänga i Hammarbyhöjden med alla stönande killar och knasiga tanter för där finns det löpband som är perfekta för DN-läsning.

Men på Sats finns det bastu. Det är bra.

Och på Sats finns det gruppträning som jag precis har upplevt för första gången. Bodybalance är verkligen min grej och nu känner jag att det är roligt att träna igen vilket jag inte har tyckt sedan jag tränade inför Nordkorea-resan 2005!

I morgon blir det shape. På fredag cykling och core. På måndag yoga. Äntligen lite gnista. Äntligen lite nytändning! Det var ta me fan på tiden! :)