Välkänt fabrikat i snygg förpackning

Titel: 27 dresses
Genre: Romantik/komedi
Regi:
Anne Fletcher
I rollerna: Katherine Heigl, James Marsden, Malin Åkerman, Edward Burns, Judy Greer

Tänk dig en prinsesstårta (27 dresses) garnerad med en söt liten rosa ros (det faktum att manusförfattaren även ligger bakom succén Djävulen bär Prada som filmaffischen inte är diskret med att framhäva) och ditt namn skrivet i snirklig stil på den giftgröna marsipanen (Katherine Heigl, ett av de senaste stjärnskotten på Hollywoodhimlen).


Det ser gott ut, eller hur? Jag slår vad om att du inte kan låta bli att ta en rejäl bit. Men alla som smakat en prinsesstårta vet att hur inbjudande utsidan än ter sig så är insidan alltid en besvikelse, en smak av fabrikat. 27 dresses är det massproducerade bakverk som din mamma inhandlat i frysdisken på ICA när hon inte haft tid att baka en gräddtårta till din födelsedag.


Jane (Heigl) är den evige brudtärnan. I en lägenhet på Manhattan i New York hänger påminnelsen om detta prydligt uppradade på 27 galgar i en stor garderob. På jobbet finns längtan efter ett eget bröllop i form av chefen (Burns) som hon är hemligt förälskad i. Drömmarna grusas dock när lillasystern Tess (Åkerman) kommer på besök, och det dröjer inte länge förrän bröllopsklockorna åter klämtar. Jane börjar nu planera sitt 28 bröllop - mellan sin syster och sin chef.


Journalisten heter Kevin (Marsden) och skriver krönikor om alla flådiga bröllop i New York, krönikor som Jane älskar. Kevin hatar hon. Åtminstone till en början. De möts på ett bröllop (vad annars) och efter att ha hittat hennes kvarglömda kalender i baksätet på taxin de delat och idén till artikeln om "den evige brudtärnan" väckts blir han den dryga, efterhängsna saten som Jane gör allt för att undvika.


Ta en brudtärna, en journalist, en syster, en chef och du har ett triangeldrama a´la Min bäste väns bröllop. Lägg till artikeln som ska skrivas om huvudpersonen av den, till en början, känslokalla journalisten där ogillande leder till tycke som leder till förälskelse som leder till hat när den inte alltför smickrande artikeln går i tryck trots journalistens desperata försök att förhindra detta. Ni fattar va? Ni har sett det förut. Både i Never been kissed (1999) med Drew Barrymore och söte Michael Vartan och i Runaway Bride med Julia Roberts och Richard Gere.


Det här är, kort och gott, två timmar du kan lägga på annat. Det enda som hindrar mig från att greppa fjärrkontrollen och stänga av filmen är guldgossen James Marsden som charmade mig i Disney´s Förtrollad och en imponerande rollprestation från Katherine Heigel. Tack och lov har det nya stjärnskottet kontrakt på ytterligare tre säsonger i min favoritserie Grey´s Anatomy där hon annars inte hade blivit särskilt långvarig med tanke på den senaste tidens framgångar.


27 dresses är inte dålig. Den är bara inte bra.  Du kommer att ångra att du åt tårtbiten, att du inte nöjde dig med att vila ögonen på garneringen. Jag ska aldrig mer äta prinsesstårta. Jag vet definitivt hur det smakar. Nu mer än någonsin.


Kommentarer
Postat av: Petra

Gå gärna in på min blogg och läs om Disney ur ett vridet genusperspektiv
:)

2008-05-09 @ 22:15:53
URL: http://www.petra79.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0