Förtrollad

Orig. titel: Enchanted
Genre:Romantik/Animerat
Regi: Kevin Lima

Saga möter nutidens New York i en lagom trevlig feel-good-rulle med Amy Adams, alltid lika duktiga Susan Sarandon och ögongodiset Patrick Dempsey- som dock gör sig allra bäst i vit rock


Filmen börjar i den handtecknade sagans värld där skönsjungande Giselle (Adams) möter prins Edward (James Marsden) med den elaka styvmodern (Sarandon) som gör allt i sin makt för att avstyra det stundande bröllopet mellan de båda tu som innebär att hennes egna dagar som drottning är räknade.


Som konsekvens av styvmoderns avsky hamnar Giselle i det pulserande New York i sin gräddbakelse till bröllopsklänning och med sagans naiva "happily ever after" i minnet. Efter ett desperat försök att hitta tillbaka till slottet och prins Edward sammanstrålar hon med Robert (Dempsey) som med sin destruktiva inställning till kärlek och lyckliga slut är den sprudlande Giselles raka motsats.


Disney driver hejvilt med sina egna prinsessagor och den värmande ironin i vissa scener får mig verkligen att dra på smilbanden. Favoritscenen utspelar sig i Roberts, milt uttryckt, ostädade lägenhet som Giselle bestämt sig för att göra presentabel. I New York finns inga sjungande blåmesar, sagokaniner, doftlösa skunkar och talande ekorrar så till sin hjälp tar hon kackelackor och kloakråttor vilket inte uppskattas av Robert.


Förtrollad är en sockersöt, småmysig historia med animerade kungligheter som blandas med "vår värld", vilket fungerar bättre än väntat. Men det finns problem. För det första är det ett jäkla tjat om "the true loves kiss", ett tema som spinner som en jojo genom hela filmen och gör den rent utsagt fånig. För det andra är karaktärerna aningen kluvna med schizofreniska drag (prins Edward är exempelvis både smärtsamt ytlig och på samma gång djup och känslosam). För det tredje är besvikelsen på Disneys signum och, annars så underbara, musik total och när karaktärerna tar ton vill jag bara ta fjärrkontrollen och spola framåt.


Den allvarligaste bristen ligger dock i storyn och på tok för många lösa trådar lämnas oknytna när eftertexterna börjar rulla. Kan hända att jag överanalyserar och begär för mycket med tanke på filmens unga målgrupp? Det här är kravlös underhållning utan överhettning av hjärnan till följd av för komplicerade intriger. Men guess what? I like it!


Faktum är att vore jag sju år så skulle jag älska Förtrollad!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0