Denna blogg har förvandlats till världens gnällblogg, det är jag mer än medveten om, och i det skicket kommer den nog förbli ett tag framöver har jag en känsla av. Så ni som hittat hit och inte orkar läsa, ni vet var krysset som stänger ner sidan sitter.

Läkaren ringde i dag när jag var på väg hem från skolan. Torsdag kl 8 ska dom in och gräva i mitt knä. Och på torsdag som vi skulle gått på självmordsmässa för examensarbetets räkning. Behöver jag säga att jag kände mig taskig när jag ringde och berättade det för Fredrik? Intervjun på fredag ska jag hur som helst pallra mig iväg till även om det innebär att jag måste proppa mig full med smärtstillande!

Är rätt jävla nervös. Bara tanken på att någon ska söva ner mig och sedan in och rota i mitt knä får mig att spy! Och vad ska jag göra fram till torsdag nu då? Inte glädjas över att knät känns bättre (idag kunde jag faktiskt t.o.m. stödja på det lite) för det kommer ändå att bli "sämre" på torsdag igen.

Livet suger för tillfället. MEN: Det kunde varit värre (tåls att upprepas några gånger. Eller rätt många gånger.)