Måste ändå säga att den här veckan har gått ganska fort. Det är redan fredag och än så länge har jag inte avlidit av tristess :) När jag ser tillbaka på dagarna som har gått kan jag däremot inte dra mig till minnes att jag har gjort någonting av nytta bortsett från att läsa två kapitel kurslitteratur. Men jag orkar inte bry mig.

Gårdagens biobesök avklarades utan större svårigheter. Filmen var dock en besvikelse då jag väntat mig mycket mer på grund av den klockrena trailern. Dock var det en stor lättnad att äntligen få komma ut och träffa lite människor även om salongen fylldes av jobbiga tonårskillar med lila kalsonger (är det verkligen snyggt att ha byxorna nere i knävecken???)

Värken i benet har lagt sig något. Det påminner nu mer om barndomens växtverk som var upphov till många sömnlösa nätter. Men jag klagar inte. Det går framåt och det är huvudsaken :) Kan ju faktiskt gå själv om jag anstränger mig. Har svårt att se att jag kommer behöva kryckorna i ytterligare fyra veckor. Målet är att bli av med dem så fort som möjligt. Låt säga två veckor kanske :)

Slutligen: Sorry för alla hundbilder som florerat i min blogg den senaste tiden. För det första har jag inte så mycket annat att ta kort på och för det andra måste ni väl ändå erkänna att mina vovvar är väldigt söta ;-)

Wilma är familjens lilla bebis. Jag tror hon käkat Pippis krumilurpiller för hon ser lika barnslig ut som hon gjorde när hon var valp. Bara den gråa nosen som skvallrar om att hon är hela nio år gammal.