Vilken fest!
I går var jag på världens roligaste Halloweenfest och alla ni som inte var där kan ju ångra er tycker jag. Som tur är så var de flesta faktiskt där vilket var en stor anledning till att jag hade så pass kul som jag hade.
Klockan 18 begav jag mig hem till Linus vid Skanstull för sminkning och lite förfestande. Anna hade gjort en underbar bål med massa frukt och bär och vi beställde indisk mat från en närliggande restaurang. 
Sedna bar det av hem till Tim i Vasastan...
Tack för en superrolig kväll allihop!
Happy Halloween!
God morgon!
Har precis vaknat till liv här i min fina lilla lya som jag älskar mer och mer för varje dag som går. Måste säga att livet för tillfället är ganska drägligt trots de mörka kvällarna och de regniga dagarna. Gud vad jag avskyr hösten!
I dag skiner dock solen så jag ska börja dagen med lite träning framför tv:n och därefter en långpromenad i Enskede så att jag lär känna området lite bättre :)
I kväll blir det Halloweenfest hos Tim. Det kommer bli grymt! Förra årets fest var hur kul som helst (vill jag minnas! haha!) Då såg det ut så här:
Jag var älva. Kostymen inhandlad på H&M:s barnavdelning. Buttericks kan slänga sig i väggen!
Ibland så...
Sesamlax med limespetsad quinoatimbal
Sämst när det gäller
Kl 10 äntrade jag sjukgymnastlokalerna på Sofiahemmet där jag fick böja, sträcka, spänna, slappna av och tillsist blev jag fastspänd i en konstig maskin som påminde om en av värstingkarusellerna på Liseberg. Sedan fick jag återigen böja, sträcka, spänna, hålla emot medan maskinen registrerade styrkan i mina stackars små ben. Det var riktigt jobbigt vill jag lova! Har aldrig svettats så mycket under så kort tid.
Målet och måttstocken är tydligen 10 procents skillnad mellan benen. Jag hade 24,5 procents (!!!) skillnad på framsida lår. Helt sjukt vad dålig jag är! Som jag skämdes... Förvånadsvärt var dock att skillnaden på baksidorna var nästintill obefintlig och i en övning var jag till och med starkare i det opererade benet. Konstigt eftersom de varit där och plockat en sena till korsbandet... Måste vara all löpträning som gett resultat :)
Har gått och skämts över mina 24,5 procent hela dagen. Får inte börja med fotbollen förrän jag uppnått 10 procents skillnad så jag har en bit kvar. Men nu har jag något att kämpa mot så det ska förhoppningsvis gå lite lättare. Åtminstone tills jag slutar oroa mig över mina kassa testresultat vilket jag dessvärre tror kommer att bli inom en snar framtid. Det här med styrketräning är verkligen inte min grej :(
I morgon gäller det!
Så håll tummarna för mig i morgon kl 10!
Tjejfest, mammabesök och världens bästa Uggla
Hej på er!
Mitt internet har legat nere sedan i onsdag morgon och därav bloggtorkan. Nu fungerar det igen till min stora lättnad eftersom jag äntligen kommer åt min internetbank och har tillgång till mina pengar igen!
Denna vecka har det varit full rulle. I onsdags hade jag min allra första besökare i form av Anna som hade cyklat ända från Fruängen! Torsdagen var vikt åt jobb och fredagen bjöd på bebismys hos Anni samt girls night out med Anna och Lovisa på Cliffan.
I lördags kom mamma på besök och vi har shoppat, ätit god mat och sett Ugglas underbara revy på Chinateatern. Har haft en toppenhelg med andra ord :)
Med Lovisa och Anna på Cliff Barnes
Skaldjursgryta på Zanzibar
Ugglas revy på China
Jag och mamma
Välkommen hem till mig!
Har dock upptäckt nackdelen med att bo så nära tunnelbanan. Tur att jag kan sova i vilket oljud som helst för annars hade jag haft problem ;-) Och jag måste säga att fördelarna väger upp nackdelarna. Åker ni förbi Enskede gård så får ni vinka till mig :)
Sista natten i lägenheten
Efter jobbet täffade jag mamma och pappa på mäklarfirman och fick nycklarna och löste lånet. Väldigt läskigt faktiskt, det är mycket pengar som jag inte har några egentliga garantier att få igen.
Lägenheten var dessvärre jättesmutsig och jag förstår inte hur man kan flytta ifrån någonting utan att torka golv, väggar och damma av alla utrymmen. I morgon blir det storstädning med andra ord. Tur att mamma hjälper :)
Kvällen har spenderats på Ikea och därefter på ett hotellrum i Kungens kurva där vi åt sushi och kollade på idol. Nu ska jag sova så att jag orkar flytta i morgon :)
Hej då Flemingsberg! Tack för de här fyra åren!
Flummbild från akron för ett par veckor sedan. Snodd från Eric
Äntligen!
Som jag har längtat efter denna dag. Dagen då jag får nyckeln till nya lägenheten. Dagen då jag slipper utveckla astma här bland alla flyttkartonger och dammråttor! Äntligen!
Men först lite jobb :)
Åh åh åh!
Ut och leta reda på en karl så att jag kan skaffa mig ett eget litet skrynkligt Alma-russin ;-)
Var har du varit i hela mitt liv?
Min första husvärd här i Stockholm var nog den sämsta jag har varit i kontakt med. Han hette Jan och skulle sluta sitt arbete vilket innebar att han ansåg att han kunde missköta sig bäst han ville...
Husvärd nummer tre var en tanig, blond yngling med en ettrig liten chihuahua som följde honom i hälarna som den hund hon var. Han var trevlig men inte särskilt bra på att fixa grejer vilket jag med min fallfärdiga lägenhet fick erfara fler än en gång.
Nummer fyra var även han en trevlig prick. Åtminstone på bild med sitt sneda leende och gråsprängda tinningar. Han jobbade i mitt hus under "stalkertiden" (ni som har läst min blogg länge vet vad jag pratar om) och när jag skräckslaget i ren panik ringde för att be honom hålla uppsikt i trapphuset eftersom jag var förföljd så bara skrattade han och sa att han minsann skulle bli glad om han hade någon som skrev "kärleksbrev" till honom. Det gjorde mig mindre glad. Idiot.
När jag, för något år sedan, fick se att vi hade fått ännu en ny husvärd så hade jag sedan länge gett upp hoppet om mänskligheten och min kontakt med honom har varit obefintlig. Så här i efterhand ångrar jag faktiskt att jag inte gav honom en chans för han var helt klart den trevligaste husvärden jag någonsin träffat! Han lyckades bortse från alla dammråttor, allt skräp och alla flyttkartonger under besiktningen, han önskade mig lycka till och frågade till och med om jag hade trivts här...
... Min femte husvärd lämnade mig alltså i chock liksom den första. I ett positivt chocktillstånd bör tilläggas för dem som inte förstod det. Det finns hopp om mänskligheten och det finns hopp om husvärdarna!
You made my day :)
Vardagslyx
I morgon blir en ännu bättre dag för då ska jag äntligen äntligen äntligen få träffa lilla Alma för allra första gången :) Som jag längtar!
Ett par bilder från Carmen i lördags
Erikshjälpen eller papperskorgen?
Jag älskar mina skor och det gör alltid lika ont i hjärtat att rensa bland dem. Det är sällan jag slänger skor på grund av att de är trasiga utan anledningen till att jag till sist tvingas skiljas från dem är att de helt enkelt har stått och samlat damm i alldeles för många år och måste ge plats åt nya.
Det är faktiskt sällan jag slänger skor över huvud taget. I stället skänker jag dem till Erikshjälpen som har en stor insamling utanför mitt hus. Jag har många gånger försökt föreställa mig var mina skor kommer att hamna och i tanken landar jag alltid hos någon fattig liten flicka som sitter i ett hörn på Drottninggatan och tigger pengar till mat - med ett par oanvända Vagabond på fötterna. Jag kan inte rå för det, men jag blir alltid lika full i skratt.
På ett sätt känns det hänsynslöst att skänka sprillans nya partypumps till Erikshjälpen eller Röda korset med tanke på målgruppen. Det känns faktiskt lite som ett hån mot alla människor som har det mindre gott ställt. För tillfället har jag ett litet dilemma och jag är tacksam för hjälp!
Dagens fråga är alltså följande:
Erikshjälpen eller papperskorgen???
Svarta underbar pumps från okänd affär. Använda en gång på farfars begravning för ca åtta år sedan där jag vinglade runt som en giraff på styltor
Svarta lackskor från Vagabond. Använda en gång på grund av att de är för trånga.
Outhärdligt
Ni vet känslan av att vara lite sådär lagom kissnödig när man befinner sig utom räckhåll för en toalett? På väg hem från pendeln, på väg in genom porten, på väg upp i hissen och man känner hur man blir mer och mer kissnödig ju närmare man kommer det ögonblicket då man får dra ner byxorna, fälla upp locket, sjunka ner på sitsen och bara slappna av... Ungefär så känner jag mig nu.
Jag har bott här i Flemingsberg i tre år åtta månader och, låt säga, 14 dagar och jag har i princip inte klagat över mer än min husvärds ovilja att låta måla om mina laxrosa köksluckor. I dag är det exakt en vecka tills jag får vrida om nyckeln i låset till min nya, fina, snordyra (ja, med min ekonomi så...) lägenhet och jag kan knappt bärga mig, vilket är fullt förståeligt. Saken är dock den att jag ser mer fram emot att flytta ut än att flytta in. Jag står inte ut en enda dag till i den här förgätna förortshålan!
Kanske har det att göra med min medfödda, ohjälpbara iver och brist på tålamod. Det finns mycket som är bra med Flemingsberg och, tro det eller ej, jag har trivts väldigt bra här. Saken är bara den att allt känns så passé. Så överspelat. Jag är klar med Flemingsberg och nu vill jag vidare mot högre höjder (eller tja, åtminstone närmare stan). Så nu får banne mig dagarna ta att snabba sig lite innan jag kissar på mig! ;-)
God morgon!
Fortfarande ingen rätsida på kiwiproblemet..
Att tappa kiwi på mitt golv i dessa tider är ingen höjdare vill jag lova. Förutom allt damm som samsas med knappar, hårnålar, tidningar och skitiga strumpor finns där också en hel del ingrodd smuts eftersom jag bara orkar torka golvet typ en gång om året. Om ens det. Försöker förklara för min mamma att det inte finns en enda människa i dagens Sverige (ja, förutom hon själv då) som knätorkar sina golv och någon mopp får jag faktiskt inte plats med i mitt lilla råtthål. Så det så.
Dock kan jag hålla med henne om att det inte ska behöva se ut som att en bomb har slagit ner i ens lägenhet bara för att man ska flytta (jag vet att hon skulle säga precis så om hon fick chansen), men nu är det ju som det är och problemet kvarstår. Jag måste verkligen komma på ett sätt att äta kiwi utan att göda golvet med dem!
Södertälje
Söndag
Upptäckte ett par stavfel i mitt CV vilket jag har legat och ojat mig över hela natten. Hoppas redigeringsrekryterare inser att det är mänskligt att göra fel ibland för annars är jag nog körd. Typiskt också!
Flyttröra
Det bästa med att flytta är att man har en ursäkt att låta bli att städa. I vanliga fall skulle jag må psykiskt dåligt av att bo i det här bombnedslaget men av någon anledning gör jag inte det. Jag har till och med byggt en liten kuddhörna nedanför sängen där jag suttit hela dagen och pillat i naveln :)
En tur till Visättra och tillbaka
I går somnade jag dock inte av tristess utan av ren och skär trötthet. Hittills har det värsta scenariot när det gäller nattbussen varit att sova ända till ändhållplatsen och bli väckt av en trött och irriterad cahfför. Det här hänt ett antal gånger och då har man en ca 20 minuters promenad mitt i natten genom skogen framför sig. Trevligare saker kan man företa sig med.
I går ja... Då var jag med om något som kommer bli svårslaget. Jag gick på bussen 02.13 vid Sergel och det sista jag minns är att vi stannar vid Skanstull. Vaknar kl 03.30 i en tom, mörk buss av att chaffören stänger av motorn. "Var är vi?", undrar jag. "Vad gör DU här!?", frågar han med betoning på DU. Sedan kastar han av mig. Jag befinner mig åter vid Sergel och ställer mig, ganska så rejält uppgiven, vid hållplatsen för att vänta in sista bussen som kommer en halvtimme senare.
Annars var det en roligt kväll.
Yeeeeaaah! Eller nåt...
Jag har en hemlig, oskriven regel som säger att jag under inga omständigheter får dricka alkohol hemma i min ensamhet för det kan sluta illa. Har jag hört.
Men nöden har ingen lag. När man känner att man hellre vill stanna hemma i en soff- och tv-lös lägenhet och titta på idol på tv4 play så är man så illa tvungen att korka upp en vinflaska och häva i sig ett par glas för att bli på något sånär partyhumör.
... Jag tror det hjälpte :) Nu kör vi!
Välkommen!
Sedan vill jag avsluta med konstaterandet att det är HELG och det innebär dans på Cliffan i kväll med Johan, Lovisa och alla andra som känner för att joina..
