Staden är död. Stendöd.

Och alla dess människor är döda.

Vi äter, sover, ljuger, bedrar.

Knullar med varandra i brist på andra

För första gången känner jag att jag är färdig

Jag har ingenting mer att hämta här. Inget...

Jag gråter inte. Inte alls.

Det enda jag känner är en enorm lättnad

Jag måste iväg härifrån innan staden kväver mig och jag blir lika död som den.

Jag vill inte dö med huvudet fullt av frågetecken...