Jag önskar att jag hade tid att sätta mig och skriva ett riktigt långt och uttömmande inlägg. Jag önskar att jag kunde trolla fram datorn så fort jag kom på något riktigt finuligt att skriva, men dessa stunder tycks bara inträffa på bussen, på stan på promenader eller när jag ligger i min säng på kvällarna och ska sova.

För tillfället domineras mitt liv av den kommande flytten och jag kan knappt bärga mig! De senaste veckorna har jag irriterat mig på allt som har med Flemingsberg att göra och jag ser verkligen fram emot att komma härifrån.

I går sålde jag min soffa till en av mina grannar, Teodor. 400 spänn fick jag för skrothögen, vilket inte var illa. Dessutom har jag fått mer plats att packa :) 

I morgon är det en tråkig dag. Då ska dom in och skära i min lilla älskling och plocka bort hennes livmoder. Jag är jättenervös för jag fick en så konstig känsla i helgen när jag var hemma. En känsla som nästan övertygade mig om att det var sista gången vi träffades. Men så illa ska det väl inte behöva vara. Du skulle bara våga dö!

Nu ska jag till jobbet... Och det har blivit jättekallt i min lägenhet när soffan försvann från fönstret. Inte konstigt att jag är förkyld!

Hej på er!

Jag vet att jag är dålig på att skriva nu för tiden och blir därför lite förvånad när jag ser att det ändå är folk inne och läser. Så varsågod. Detta är ett inlägg till alla mina trogna läsare som inte ger upp hoppet om mig :)

För tillfället befinner jag mig i Ludvika. Min kära mor påpekade lite diskret (okej inte så värst diskret) att jag inte har varit hemma sedan mitten av juli. Jag håller med, det är länge sedan...

I går kväll hade vi en liten sen kräftskiva vilket var jättetrevlig eftersom jag inte har ätit kräftor i år. I dag har vi varit uppe på Lyviksberget och kikat lite i affärer. Jag har fyndat en tv-bänk, ett soffbord och en jättesnygg matta. Det är dyrt att flytta eftersom man vill ha masa nya grejer. Det känns lite som att börja om på ny kula och då är det ju trist med fläckliga mattor och stearinkletade soffbord, eller hur? Nu ska jag bara införskaffa en byrå, en tv och en liten frys sedan är jag klar. Och pank. Det kommer bli en lååååång och fattig vinter....

Nej, nu ska jag mysa lite med mina vovvar :)

Helgen har varit toppen! Helt enkelt jätterolig :) Jag och Sofie har hunnit med tapasafton med idol, besök hos Johan, Maria och deras sjukt söta lilla bebbe Maja, discobowling där vi utklassade min stöddiga lillebror, förfest med nintendo och slutligen dans till kl 3 på natten på en klubb i Uppsala som jag inte minns namnet på...

Nästa punkt på schemat är popcorn och valvaka hela natten lång. Håller tummarna för ett regeringsskifte :)

 

 

Äntligen helg! Martin tycker det är konstigt att jag är så glad över det när jag tycker så mycket om att jobba, men jag säger att det beror på om man har något roligt inplanerat till helgerna. Då är det egentligen ganska optimalt för då älskar man hela sitt liv, både veckor och helger, och det är ju bra...

... Älskar mitt liv gör jag verkligen. Precis som det är just i denna stund. Jag har ett jobb. Jag har en lägenhet som jag ser fram emot att flytta in i. Jag har Sofie på besök och snart ska vi bege oss till Uppsala och min brors utflyttningsfest som jag har en känsla av kommer bli ganska så galen.

Men först ett stopp i Årsta hos Sofies kompis Johan, hans Maria och deras lilla bebbe :)

I dag satte jag min kråka på det papper som konkretiserade mitt livs hittills största investering. Nu är det definitivt. Hjärtat tar små glädjeskutt samtidigt som jag är livrädd. Mina sparpengar har alltid varit min stora trygghet och nu sitter jag här med ett gapande tomt bankkonto. Jag är fattig som en liten kyrkråtta. Eller "helt kal" som pappa säger (vilket säkerligen får fler än mig att dra på mungiporna).

Jag försöker tänka att pengarna inte är borta utan att jag faktiskt har gjort något riktigt bra för dem, och det ska jag se till att hålla i minnet när jag sitter och knaprar torra brödkanter på Palmfeltvägen 47 :)

Ta er en kik på min nya lilla pärla:

... I morgon kanske jag berättar varför :)

Min andra lediga onsdag har varit både produktiv och trevlig. Den började med ett läkarbesök kl 9 på morgonen då jag äntligen fick min efterlängtade penicillin (!) så nu ska jag förhoppningsvis bli av med alla mina krämpor :)

Spenderade en timme på löpbandet med DN och därefter städade jag hela lägenheten. Mötte upp Lovisa i stan för en spontanfika och när jag kom hem lagade jag kantarellsoppa som jag avnjöt framför tv:n till det underbara programmet "Halv 8 hos mig".

Nu ska jag sova för i morgon ska jag upp tiiiiiidigt och jobba :)

Är lite höstdeppig för tillfället. Mycket beroende på min oförmåga att hitta en bostad till ett något sånär humant pris. Därav de glesa inläggen här i bloggen. Så nu vet ni det. Känns skönt att ha någonting att skylla på :)

I lördags spelade jag poker med mina "gubbkompisar" :) En mycket trevlig kväll som resulterade i en aning för mycket vin så söndagen var minst sagt seg. Men det gjorde ingenting :)

Eftersom jag inte träffat min käre vän David på typ hundra år så fick det bli en liten tripp till Södertälje i gårkväll. Vi käkade thai, brände popcorn (JAG brände popcorn) , drack vin, tittade på fotboll och spelade Buzz.

Även Johan hedrade oss med sin närvaro :)

Minns ni vad ni gjorde för exakt ett år sedan? Det gör jag. 1 september 2009 låg jag på en fotbollsplan och vred mig i plågor medan mörkret sakta sänkte sig över Bandhagens idrottsplats. För exakt ett år sedan åkte jag ambulans för första gången. Jag andades in lustgas och jag spenderade en natt på akuten.

För exakt ett år sedan slet jag av mitt korsband. Jag kraschade menisk, ledband och tryckte till skelettet lite olyckligt. Det gångna året har varit tårrypande jobbigt men också väldigt lärorikt. Jag har lärt mig att uppskatta livet bättre. Jag har lärt mig att ta tillvara de små tingen i vardagen och jag har lärt mig att visa tacksamhet för saker som jag tidigare tog för givet. Som att stå och gå. Eller springa!

Jag har etablerat kontakt med den svenska sjukvården, som jag inte längre fruktar (jag är enormt sjukhusrädd). Jag har genomgått två operationer och vet numera att jag verkligen somnar av narkos och är medvetslös när kirurgen skär i mig.

Men framför allt har jag lärt mig att det finns viktigare saker här i livet än träning! Och det är nog den allra viktigaste lärdomen som jag stuvar ner i bagaget och tar med mig in i mitt nya liv som inte bara är gladare och positivare utan även ett korsband rikare.

Året som gått har varit en enda lång hopplös och hoppfull resa som ännu inte är slut. Jag lever ett normalt liv med ett knä som är ganska stabilt men ändå aldrig kommer att bli som det en gång var. Mitt mål är fortfarande att jaga boll utan att vara rädd att knät ska ge vika i närkamper, att kunna slå volter och klättra i mitt älskade rep. Jag är inte riktigt där än, men nästan! Och jag ska ända fram. Jag SKA!


1. Dagen efter skadan


2. Efter operation nummer ett

 

3. En rädd och ängslig Frida kvällen innan operation nummer två


4. Efter operation nummer två (korsbandsrekonstruktion)


5. Så här såg min vardag ut två veckor efter operation. Sängmys med vovvarna

6. Två veckor efter operation


7. Tre veckor efter operation. Bortplockning av stygn


8. I dag. Ett år efter skadan. Sex månader efter korsbandsoperation

(Ni kan läsa mer om min skada under kategorin "korsbandsskadan")