Underbara helg!
Fredag:
Spelkväll hos Lovisa som avslutades med ett besök på Imperiet på söder...
Lördag:
Begav mig till Uppsala där dagen spenderades på stan tillsammans med Sofie som kommit dit från Örebro samt lillebror och hans vänner. På kvällen vankades det fest :)
Söndag:
Jag och Sofie avnjöt en underbart god och svindyr brunch på ett hotell i Uppsala. Värt varenda krona!
Latare kan ingen vara...
Men i dag hade jag verkligen laddat! Jag var så peppad! Hade till och med avstått från morgonträningen för att jag skulle känna mig extra sugen. Med en banan i näven och träningskläderna redo i väskan klev jag på tuben i Skarpnäck och en kvart senare fann jag mig själv stående på perrongen vid Gullmarsplan... Hur gick det till?
Nåja, nu sitter jag här hemma och skäms. Och lovar mig själv att nästa vecka, då jävlar SKA jag!
Vi får väl se hur det blir med den saken...
Förövrigt så längtar jag efter helgen som jag känner på mig kommer bli GRYM! I morgon väntar spelkväll hos Lovisa och på lördag bär det av till Uppsala för fest med Sofie, lillebror och hans vänner. Håll i hatten säger jag bara :)
Koffe, jag och Sofie. Juldagen 2010 i Ludvika.
Bitterljuva minnen
Jag såg mig själv i min fina elddräkt, insnurrad i mitt älskade rep. Jag såg mig och mina cirkusvänner hoppa runt i cancan-kjolar och strumpeband. Jag såg mitt sista uppträdande i "Four dolls" där tårarna övergick i en skrattattack när jag minns den där gången för cirka fem år sedan. Vi skulle uppträda i ett tomt folkets hus med en kinesisk "jury" som enda publik utan tillstymmelse till motivation eftersom vår akt betraktades mer som utfyllnad.
Eftersom jag var störst så skulle jag såklart ha det minsta röret (logiskt, eller hur!). Jag bestämde mig hur som helst för att inte klaga eftersom jag inte orkade med någon argumentation. Mitt under showen när vi alla fyra sitter dubbelvikta i varsitt rör på scenen är det meningen att jag ska vicka mitt rör och sedan hjälpa de andra ut vilket inte inträffar eftersom jag har fastnat i mitt pyttelilla rör. Det som sker därefter är att jag drabbas av panik till följd av att benen trycker mot bröstet och jag känner hur det blir allt svårare att andas. Till sist skriker jag på hjälp det högsta jag kan och Jens, som står i kulisserna, rusar ut på scenen till min undsättning. Det var min sortí som cirkusartist ;-)
Bitterljuva minnen :)
Four Dolls i Köln 2005. Karin, Maria, jag och Anna
13 år och i början av min repkarriär. Bilden togs till vår broschyr
Jag och Anna
Världen mot Frida
Sedan jag anlände till storstaden i går kväll efter en toppenhelg i Ludvika har hela världen varit emot mig. Åtminstone känns det så. Möttes av ett mindre trevligt brev där CSN förkunnade att de ville ha tillbaka sina pengar så nu är jag 1 635 kronor fattigare var tredje månad i sisådär 35 år vilket känns sådär...
Och inte blev det bättre i dag när jag kom hem från jobbet och hittade Försäkringskassans kravbrev på 3 000 spänn eftersom jag tydligen fått för mycket bostadsbidrag år 2009! Snacka om att vara förföljd av det förflutna. Vill dessutom minnas att jag betalade 3 000 till dem förra året vid den här tiden. Var det för 2008 då eller?
Nej, nu ska jag slå på tv:n, slicka mina sår och se på Guldbaggegalan. Kanske petar i mig en kesomacka och en apelsin också. Det är jag fan värd!
(PS: Ska väl skriva några rader om helgen också. Har bara tagit det lugnt. Umgåtts med familjen, käkat oxfilé, träffat Ida, åkt skidor, kramats med vovvarna. You name it! Ludvika i sitt esse!)
Måndag igen
Denna måndag vaknade jag feberfri, dock med upptäckten att en skata har byggt bo i min hals. Mina mirakelhosttabletter tycks svika mig och jag kan inte annat än dricka te och se på film. Och jobba lite såklart. Det är ju trots allt måndag :)
Har precis grinat mig igenom en av mina favoritfilmer "New adventures of Pippi Longstocking" från 1988 som är den överlägset bästa filmatiseringen av Pippi Långstrump som någonsin har gjorts och alla borde verkligen se den! Jag och min bror brukade hyra den på vhs när vi var små och för ett par år sedan hittade jag den äntligen på Megastore (dock importerade från USA = region 1).
SE!
Feber och tantsnusk
Nu när alla värktabletter jag har konsumerat för att klara av att gå till jobbet börjar lämna kroppen så känner jag mig, om möjligt, ännu sämre än de senaste två dagarna. Det är lördag och i kväll ska vi fira Tessans födelsedag med lasergame, middag och dans. Nåja, det var åtminstone planen.
Ett tag tänkte påbörja ännu en karta alvedon och föröska ignorera det faktum att jag inte mår särskilt bra, men jag insåg efter en stunds betänketid i sängen med sällskap av Mr Feberfrossa himself att det förmodligen vore att göra mig själv en björntjänst.
Helgen ska spenderas i sängen. Punkt. Ibland måste man vara lite sträng mot sig själv. Jag blir sällan sjuk men när jag blir det så blir jag väldigt, väldigt liten, ynklig och självömkande.Har varit till affären och tröstköpt tre filmer tantsnusk som ska få äran att roa mig denna otursdrabbade lördag.
Hoppas ni har en bättre helg än vad jag har!
Danielle Steel var min favoritförfattare i mellan- och högstadiet och det är ingen överdrift att påstå att jag förmodligen har läst alla hennes böcker. 
Feberfredag
Jobbade elva timmar med feber och mag-/halsont i går. Några timmar till pallar jag. Kom igen nu Frida!
Skit-sl och ny rullgardin
Anyway. Vi åkte till Ikea och pappa köpte en rullgardin åt mig. En vit fin. Vi hann även med att avnjuta lite Ikea-käk bestående av fläsk och bea-sås (pappa) och lax och potatis (jag).
Nu har pappa åkte hem och rullgardinen sitter på sin plats. Han var lite skeptisk till en vit rullgardin som han inte trodde skulle hålla tätt men jag envisades och resultatet blev om inte annat mycket bättre än om den hade varit svart. Nu syns den knappt :) Och jag kommer sova som en prinsessa i natt :)
På tal om fönster så har jag upptäckt en enorm nackdel med gamla hus. Så här fint blev det när jag satte upp mina lila gardiner som jag fick i julklapp...hmm..
Händelserik helg
Helgen har varit väldigt händelserik och den absoluta höjdpunkten var lördagen då jag äntligen fick träffa lilla Ida som lyckats leta sig tillbaka till Sverige i några veckor efter nästan två hela år i Australien. Som sagt, tiden går fort.
Saknad vän
På lördagskvällen hängde jag med de här filurerna. Minnet är något suddigt och mina foton likaså. Den här bilden måste vara den fulaste på mig EVER (!) men det bjuder jag på :)
Nyligen hemkommen efter fika och biobesök med Lovisa som jag inte har träffat på några veckor nu. Vi såg "Hämnden" med Mikael Persbrant som jag vanligtvis inte är särskilt förtjust i. Filmen var dock en tiopoängare. Se den!
Godnatt!
Underbar onsdag
Nu ska jag slå på en film och ladda inför en lång arbetsdag i morgon :)
Och snart snart snart är det lördag! Det glömmer ni inte va? ;-)
LÖRDAG!
Lördag. Favorit i repris minus Djurgårdsfärja och solbränna (Ida förmodligen undantagen det sistnämnda efter nästan två år i Australien)
Jag längtar!
Varning för Nicke
Han hette Nicke, visade det sig. Han var 30 år, bodde i Stockholm och jobbade som lärare. Han frågade efter tre bra egenskaper hos mig och jag nämnde bland annat att jag är alldeles för godtrogen och har svårt att tro ont om människor varpå han svarade med en smajlgubbe och texten "man ska passa sig för att vara för snäll för det finns idioter överallt som utnyttjar det".
... Närmare bestämt idioter vid namn Nicke med telefonnummer 076-20 75 608 och som har som hobby att trakassera unga kvinnor! Det förstår jag när jag äntligen kommer mig för att surfa in på google och läser andra tjejers varnande blogginlägg. Och samtidigt som det känns sjukt obehagligt så kan jag inte undgå att bli lite smickrad över att ha kvalat in bland alla blonda snyggingar som Nicke tydligen tycker är värda att trakassera, även om urvalet baseras på en stalkers omdöme.
Gott nytt år!
När jag ser tillbaka på året som gått så minns jag mestadels bra saker. 2010 har varit ett år fullt av både medgångar och motgångar men det är medgångarna jag minns bäst. Det finns en anledning till att man bara fotograferar när man mår bra och har kul.
Det enda konkreta jag kan dra mig till minnes som har grumlat min bägare detta år är mitt knä, men min knäskada har gjort mig till en mycket positivare människa och jag har lärt mig att inte ta saker förgivet. Som att gå och springa till exempel.
Liksom alla andra här i bloggvärlden hade jag tänkt sammanställa mitt år i bilder men jag har så många bilder att jag inte kan bestämma mig så ni får hålla till godo med en liten resumé av gårdagens nyårsfest hos Johan på Lidingö. En riktigt lyckad kväll och det är helt underbart att få fira in året med så många fina vänner. Tack!
Just ja! Årets nyårlöfte: Springa halvmaran i september. Det var INTE min idé :-)
Innan gästerna anlänt
Bålmingel, tacomiddag, akrobatik, tolvslag, champagne och massa annat :)
Årets näst sista dag...
