Jag måste säga att jag aldrig tidigare har haft möjligheten att berätta att jag börjat gråta av snö. Inte förrän i dag. Men när man går hem från pendeln halv ett på natten, kylan sticker som nålar i ansiktet i form av små ilskna snöflingor som blåser i motvind, man ser knappt var man sätter fötterna och man har snö upp till knäna. Är man inte lite ursäktad då?

Dagen har förövrigt varit ganska bra. Träffade Ernst (ni vet "Jul med Ernst"-snubben) på hotell Diplomat. Det var lite "Notting Hill-känsla" över upplägget faktiskt. I alla fall så levererade han en färsk nyhet BARA TILL MIG. Han kanske ville vara snäll mot praktikanten, vad vet jag. Får se i morgon hur pass exklusivt det var. Det kanske står i både Bladet och DN. Hoppas inte...

Efter jobbet mötte jag upp Zandra i stan så då blev det fika och bio. Fick ÄNTLIGEN se "Luftslottet som sprängdes" som var bättre än vad jag hade väntat mig.

Nej, nu måste jag sova...

Så här ser man ut när man har pulsat runt en kvart i snöstorm