Vågade inte riktigt släppa ifrån mig kryckorna i dag så de fick följa med till Solna. Det var en angenäm liten utflykt med god utdelning så nu känns det lite lugnare på skolfronten för både min och Fredriks del.

Efter bricklunch på den nya skolrestaurangen och lite grovklippning i ljudspåren begav jag mig hemåt på darrande ben med kryckorna i ena näven. Efter ett lugnande samtal från Ludvikasköterskan från gårdagen (som ringde för att höra hur jag mådde! Gulligt va?!) hade jag nämligen fått klartecken att gå på benet hur mycket jag ville och det måste ju börjas någon gång. Jag kände mig som en haltande anka..

"Ankor haltar inte, dom vaggar ju", sa min pappa förbryllat när han ringde.

"Ankor haltar visst det! Den här ankan gör det i alla fall", sa jag när jag i ren ilska snubblade över mina egna fötter vid övergångsstället.

Well, jag kanske inte skulle kunna gå på en catwalk i nuläget men vad kan man vänta sig dagen efter en operation? Jag tycker iaf att det går bättre än väntat :) JAG går bättre än väntat! Faktiskt :)