Det är mulet ute. Bra. Det kanske betyder att det är mulet i Stockholm också. Jag kan åtminstone låtsas. I dag skulle bli världens bästa lördag. Grönan, sommarkrysset och party. Besök av Sofie. I stället blev det Ludvika... och operation nästa vecka.

MEN. Det hjälper som sagt inte att gråta. Jag hoppar runt här hemma på ett ben. 40 min kryckpromenad blev det också i morse och som tur var mötte jag ingen jag kände som kunde förundras över hur knäpp jag är som "joggar" med kryckor.

Snart kommer mormor och morfar hit och vi ska grilla. Blir nog mysigt.

Drömde förresten i natt att jag kunde gå. Mötte läkaren på SÖS som sa att jag inte behövde opereras längre :) Synd att det bara var en dröm. Önskar så jäkla mycket att jag kommer få göra operationen på måndag när mamma och pappa är där. Vill verkligen inte vara själv eftersom jag är lite smårädd för tanken på att någon ska skära i mitt ben...